Innehåll


E-post

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö

Recensioner

Klicka här för att komma till The Philosophy Nets länk till Bokus

N

Nordin

Titel: Det politiska tänkandets historia
Författare: Svante Nordin
År: 1999
Förlag: Studentlitteratur
ISBN: 91-44-00653-5
Antal sidor: 184 sidor
Bindning: Häftad

Det politiska tänkandets historia kan läsas som en inledning till den politiska filosofins historia.

Boken är indelad i fem avsnitt, förutom förord, inledning, litteratur och register: Staden, Kontraktet, Projektet, 1900-talet - den politiska filosofins återkomst, och Den politiska tanken och Västerlandet.

Avsnitt ett tar upp ett antal teorier i det politiska tänkandets historia från antiken fram till 1500- och 1600-talen. I denna del står begrepp, såsom stad, dygd, natur och förnuft i centrum. Bland de filosofer som diskuteras i detta avsnitt märks Platon, Aristoteles, Cicero, Augustinus, John av Salisbury, Thomas av Aquino, Dante, Marsilius av Padua, Vilhelm av Ockham, Machiavelli, Thomas More, Jean Bodin, Francis Bacon, och Tommaso Campanella.

Avsnitt två handlar främst om olika kontraktsteorier. Gemensamt för dessa teorier är att de anser att samhället bygger på en överenskommelse eller ett slags kontrakt. Sådana uppfattningar var vanliga på 1600- och 1700-talen, och utvecklades av bl.a. Hobbes, Spinoza, Locke, och Rousseau, samt i viss utsträckning även av Montesquieu. Även naturrättstanken (representerad av t.ex. Grotius och Pufendorf), och den skotska upplysningen (med tänkare såsom Hume och Adam Smith m.fl.), vilka båda blomstrade ungefär samtidigt, diskuteras i denna del.

Avsnitt tre handlar främst om ett antal teorier som, enligt Nordin, har det gemensamt att de betraktar politiken som ett projekt. Statskonsten uppfattas som ett redskap för förändring och förbättring. Bland annat följande filosofer avhandlas i denna del: Thomas Paine, Condorcet, William Godwin, Mary Wollstonecraft, Bentham, Henri Saint-Simon, och Comte. Gemensamt för dessa tänkare, som var verksamma på 1700- och 1800-talen, är bl.a. deras optimism och deras tro på politikens förmåga att utveckla samhället. Nordin tar även upp ett antal kritiker av denna syn på politiken i avsnittet, i första hand Burke, Tocqueville, och Mill. Dessutom diskuterar han Kants, Hegels, och Marxs politiska läror.

Avsnitt fyra handlar om den politiska filosofins återkomst på 1900-talet. Nordin tar upp enskilda tänkare, såsom Vilfredo Pareto, Carl Schmitt, Strauss, och Arendt, förnyare av den liberala teorin, såsom Rawls och Nozick, och kommunitarianer, såsom Nussbaum, Sandel, Taylor, och Walzer. Både Rawls och Nozick knyter an till tidigare kontraktsteoretiker och försöker grunda liberalismen på en rättighetsbaserad politisk teori. Kommunitarianerna har kritiserat liberalismen kanske främst pga. lärans individualism och betonar samhällets, gemenskapens och kulturens betydelse för formandet av individerna.

Boken avslutas med några allmänna reflektioner över den politiska tanken och västerlandet. Avsnittet är tillika en kort sammanfattning av hela den politiska filosofins historia.

Det politiska tänkandets historia är enligt förlaget avsedd att användas som lärobok vid universitet och högskolor inom t.ex. filosofi, idéhistoria, historia, statsvetenskap och juridik.

Nordin

Titel: Filosofins historia
Författare: Svante Nordin
År: 1995, 2003
Förlag: Studentlitteratur
ISBN: 91-44-02867-9
Antal sidor: 657 sidor
Bindning: Inbunden
Upplaga: 2:a upplagan, 2003

Filosofins historia är en genomgång av hela den västerländska filosofins historia, från de gamla grekerna till modern tid.

Boken är indelad i fem delar förutom förord, inledning, litteraturtips och register: Antiken - filosofins uppkomst och segertåg, Medeltid och renässans - filosofin möter kristendomen, Sexton- och sjuttonhundratal - filosofin och den nya vetenskapen, Den moderna tiden - filosofin mellan självhävdelse och legitimationskris, och Filosofin i kontext.

Avsnitt 1 är indelat i fem kapitel: De första filosoferna, Sofisterna, Sokrates - ironiker och provokatör, Platon - filosofin tar form, Aristoteles och viljan att veta, och Filosofin under hellenismen och romarriket.

Avsnitt 2 består av tre kapitel: Kristen filosofi och tidig medeltid, Skolastikens filosofi, och Renässansens filosofi.

Avsnitt 3, är indelat i fem kapitel: Den nya filosofin, Sextonhundratalsfilosofin efter Descartes, Empirism, moralsensefilosofi och upplysning i Storbritannien, Samhällsfilosofi och upplysning i Italien och Frankrike, och Tysk filosofi från Wolff till Schelling.

Det sista avsnittet, avsnitt 4, består av nio kapitel: Tysk filosofi från Hegel till Nietzsche, Positivism, idealism och pragmatism i Frankrike, Storbritannien och USA, Fenomenologi och existensfilosofi i Tyskland, Fenomenologi och existensfilosofi i Frankrike, Marxism, strukturalism, postmodernism, Historicism och existensfilosofi i Italien och Spanien, Den analytiska filosofins uppkomst och tidigaste utveckling, Senanalytisk och postanalytisk filosofi i Storbritannien och USA, och Tillbakablick.

De flesta filosofer som brukar behandlas i filosofihistoriska verk finns med i Filosofins historia, t.ex. grekiska filosofer, som Platon, och Aristoteles, medeltida filosofer, t.ex. Augustinus, och Thomas av Aquino, rationalister, som Descartes, Spinoza, och Leibniz, empirister, som Locke, Berkeley och Hume, upplysningsfilosofer, som Montesquieu, Voltaire, Rousseau, och Diderot, tyska 1700- och 1800-tals filosofer, som Kant, Fichte, och Schelling, och "moderna" filosofer, som Hegel, Marx, Kierkegaard, Schopenhauer, Nietzsche, Comte, Bergson, Bentham, Mill, Spencer, Sidgwick, och Bradley, samt en rad andra tänkare.

Bland "samtida" filosofer som omnämns i boken märks t.ex. anhängare av pragmatismen, såsom Peirce, James, och Dewey, fenomenologer och existensfilosofer i Tyskland, t.ex. Husserl, Scheler, Heidegger, Gadamer, Löwith, Strauss, Arendt, Jaspers, och Cassirer, Franska fenomenologer och existensfilosofer, som Sartre, Camus, de Beauvoir, Merleau-Ponty, Marcel, Weil, Lévinas, och Ricoeur, marxister, strukturalister och postmodernister, bl.a. Lukács, Horkheimer, Adorno, Habermas, Lévi-Strauss, Althusser, Foucault, Derrida, Lyotard, och Baudrillard, Italienska och Spanska anhängare av historicism och existensfilosofi, som Croce, Gentile, Gramsci, Unamuno och Ortega, och analytiska och postanalytiska filosofer, såsom Frege, Russell, Moore, Broad, Ramsey, Wittgenstein, Carnap, Ayer, Collingwood, Ryle, Austin, Strawson, Quine, Popper, Kuhn, Feyerabend, Rawls, Nozick, Searle, och Rorty.

Boken är huvudsakligen en objektiv redogörelse för enskilda filosofers tänkande. Men Nordin behandlar även kortfattat olika filosofiska skolor och riktningar. I bokens sista del skymtar Nordins personliga åsikter fram i större utsträckning. Författaren ger ett slags sammanfattning av hela filosofins historia, han tar upp vissa återkommande teman, och diskuterar filosofins "genrer": den filosofiska dialogen, självbiografin, den medeltida "summan" (ett slags skolastisk avhandling), kommentarer, filosofiska romaner, brev, lärodikter och ordböcker, systematiska avhandlingar, kortare uppsatser och den stora monografin. Nordin avslutar med några reflektioner över filosofins institutioner, dess historia och dess språk, samt över olika litterära och retoriska verktyg, t.ex. metaforer, som används inom filosofin.

Enligt Nordin är filosofin en fortlöpande tradition, en tradition med vissa kännetecken som följt den genom dess historia i större eller mindre utsträckning.

"1. Filosofin är kärlek till visdom, den är ett kunskapseros riktad mot det sanna, rätta och sköna. Filosofen äger inte visdom, lider tvärtom brist på den, men söker den med desto större iver.
2. Filosofin uppstår ur en känsla av undran inför tillvaron i dess helhet och ur en vilja att veta. Filosofen intar en teoretisk, kontemplativ, åskådande attityd till verkligheten, han söker kunskap för dess egen skull.
3. Filosofin innebär ett engagemang för vissa abstrakta ideal, för förnuft, sanning och rätt. Dessa ideal uppfattas som universellt giltiga, inte som beroende av tid, plats, nation, språk eller person.
4. Filosofin betyder en rannsakan av livet och ett sätt att leva som är grundat på självrannsakan och sökande efter självkännedom. Insikten om den egna okunnigheten är en viktig del av denna självkännedom.
5. Det filosofiska sökandet kan aldrig känna visshet om att lyckas. Det stöter ständigt på svårigheter, återvändsgränder, motsägelser. Det utgör en sorts vadhållan på förnuftet, det är ett ständigt pågående företag.
6. Filosofin innebär explicit eller implicit en fortlöpande kritik av alla bestående förhållanden, traditioner och åskådningar, en kritik som enbart vill ha förnuftet som rättesnöre.
7. Filosofin innehåller en levnadskonst och en livsstrategi. Denna strategi försöker bemästra människans lott inte genom att undvika dess tragiska inslag, vilka ses som oundvikliga, utan genom att höja sig över dem. Intellektuell och moralisk autonomi, sinnesfrid, fast ståndaktighet, oförvillat omdöme, intellektuell glädje, blir de eftersträvansvärda idealen."

Filosofins historia ger en god introduktion till det västerländska tänkandets historia. Boken är tämligen lättläst, omfattande och välskriven. Nordin behandlar både enskilda filosofer och filosofiska riktningar kunnigt. En fördel med Filosofins historia är att den tar upp relativt samtida tendenser, strömningar och tänkare inom ämnet som inte alltid behandlas i äldre filosofihistoriska verk. Bokens främsta styrka är nog dess bredd. Nordin diskuterar ett mycket stort antal filosofer. Bredden gör att vissa filosofer diskuteras ganska kortfattat, vilket dock inte nödvändigtvis är en nackdel för en introduktionsbok. Boken är enligt förlaget avsedd att användas som läromedel vid universitet och högskolor inom i första hand filosofi och idéhistoria, men vänder sig även till en filosofiskt intresserad allmänhet.

 

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö



Till toppen

© 1997-2004 The Philosophy Net