|
Innehåll
E-post
|
|
Recensioner
Klicka
här för att komma till The Philosophy Nets länk
till Bokus
B
Berg
Eriksen
Titel:
Nietzsche & det moderna
Författare: Trond Berg Eriksen
Originalets titel: Nietzsche og det moderne
Svensk översättning: Sten Andersson
År: 2005
Förlag: Atlantis
ISBN: 91-7486-790-3
Antal sidor: 409 sidor
Bindning: Inbunden
Nietzsche
& det moderna är i först hand en presentation av Nietzsches
person och tänkande. Berg Eriksen tar upp Nietzsches inflytande
och relation till "det moderna" och sätter in den tyske tänkaren
i ett idéhistoriskt sammanhang.
Boken
är indelad i femton kapitel, förutom ett förord: Vem var Friedrich
Nietzsche?, I geniets närhet - Richard Wagner, Nietzsches flitiga
syster, Vad är nihilism?, Zarathustras delirium, Maktviljan och
misstänksamhetens skola, Från Nietzsche till Freud, Thomas Mann
och modernismen, Zarathustras återkomst - Hermann Hesse och Oswald
Spengler, Robert Musil - Mannen utan egenskaper, Kroppens hämnd,
Inlemmandet i den moderna staten - Michel Foucault, Jean Baudrillard
- kön, makt och förförelse, Konst, vetenskap och mänsklig erferenhet,
och Riter utan myter - den postmoderna historien.
Berg
Eriksen går igenom ett antal centrala teman i Nietzsches filosofi:
omvärderingen av alla värden, den eviga återkomsten, viljan till
makt, kärleken till ödet m.m.
Förutom
Nietzsche presenteras dessutom en rad andra filosofer och författare,
t.ex. Thomas Mann, Hermann Hesse, Oswald Spengler, Robert Musil,
Michel Foucault, och Jean Baudrillard. Bland övriga tänkare som
omnämns märks följande: Martin Heidegger, Sigmund Freud, Ludwig
Wittgenstein, Jürgen Habermas, och Umberto Eco.
Nietzsche
& det moderna är i första hand en idehistorisk genomgång
av Nietzsches filosofi och modernismen och en tämligen välskriven
sådan. Från en filosofisk utgångspunkt hade det emellertid varit
önskvärt med mer av analys och kritisk granskning av centrala
teser. Bör t.ex. Nietzsche tolkas som naturalist, relativist,
eller nihilist och hur skall dessa teser preciseras? Om sanningen
är relativ, vad är den egentligen relativ? Kan vissa teorier vara
bättre eller rimligare än andra i någon mening, även om nihilismen
eller relativismen är sann? Många av Nietzsches (och kanske i
än högre grad hans efterföljares) påståenden är djupt problematiska,
för att inte säga absurda. Åtminstone vissa former av nihilism
förefaller t.ex. vara självmotsägande. Ett påstående är självmotsägande
om det medför sin egen negation. Betrakta t.ex. följande argument.
N: Det finns inga sanna påståenden. Antag att N är sant. Då är
det sant att det inte finns några sanna påståenden. N är ett påstående.
Alltså är N inte sant. Alltså, om N är sant, så är N inte sant.
Liknande problem hotar relativismen. För den som fortfarande tror
på förnuftig dialog och att det är meningsfullt att tala om etik,
finns det även en del oroande element i Nietzscheinspirerade
(modern och postmodern) filosofi: en förnuftskritik som riskerar
att leda till total irrationalism, ett upphöjande av "maktviljan"
som riskerar att urarta i våldsförhärligande, en kritik av kvinnor
och kvinnlighet som riskerar att leda till kvinnoförakt m.m.
Brun
Titel:
Platon och Akademin
Författare: Jean Brun
Originalets titel: Platon et l'académie
Svensk översättning: Eva Backelin
Fackgranskning: Hans Regnéll
År: 1994
Förlag: Alhambra
ISBN: 91-87680-58-0
Antal sidor: 128 sidor
Bindning: Pocket
Platon
och akademin handlar om Platon, om Platons filosofi och om
Platons lärjungar och inflytande på senare tänkare.
Fokus ligger på en beskrivning av den grekiske filosofens
läror.
Boken
är indelad i tre delar: Platon och akademin, Platons filosofi
och Platon och dagens värld. Del I handlar om filosofens
liv och verk och om akademin, den skola han grundade. Del II är
indelad i fem kapitel: Platon och filosofin, De första dialogerna,
Kunskapen och idéerna, Myterna och Etik och politik. Denna
del är bokens längsta avsnitt. Här sammanfattas
Platons filosofi, särskilt hans metafysiska, kunskapsteoretiska,
etiska och politiska uppfattningar. Avsnittet innehåller
även en trevlig sektion om myterna och myternas innebörd
i den grekiske tänkarens filosofi. Idéläran granskas
förhållandevis ingående. Idéernas natur,
deras relationer till varandra och deras delaktighet och separation
tas upp till diskussion. Del III innehåller några
avslutande reflexioner över Platons filosofi, över logos
och praxis, etik och politik.
Trots
bokens ringa storlek rymmer den en förhållandevis stor
mängd information. Författaren redogör på
ett förtjänstfullt sätt för huvuddragen i
Platons filosofi. Boken torde lämpa sig mycket väl som
en kort inledning till en av västerlandets främsta och
mest inflytelserika filosofer genom tiderna, kanske den mest inflytelserika
av dem alla.
Till toppen
|