Popper, Karl Raimond 1902-1994

Biografi
Österrikisk-engelsk filosof, född i Wien 1902 av föräldrar med judisk bakgrund. Skrevs in vid universitetet i Wien 1918. Utbildade sig till lärare och tog examen 1925 och 1929. Arbetade som lärare i flera år från 1930 och framåt. 1930 gifte han sig med Josephine Anna Henninger. 1934 publicerades Logik der Forschung. 1935-36 reste han till England där han bl.a. träffade flera kända filosofer. Deltog i Wienkretsens diskussioner fram till 1937 då han flyttade till Nya Zeeland. Där skrev han The poverty of historicism 1944-45 och The Open Society and its Enemies 1945. Flyttade 1946 till London där han fick anställning vid London School of Economics, från 1949 som professor. Höll på 50-talet flera föreläsningar i USA, bl.a. vid Harvard och Princeton. 1956 publicerades uppsatsen "Three views concerning human knowledge" och 1957 uppsatsen "The aim of science". 1959 publicerades The Logic of Scientific Discovery, 1963 Conjectures and Refutations. 1965 adlades han. Samma år publicerades Clouds and Clocks. 1969 gick han i pension men fortsatte att vara aktiv som skribent och föreläsare. 1972 kom Objective Knowledge: An Evolutionary Approach ut, och 1977 The Self and its Brain (skriven tillsammans med John Eccles). 1982 publicerades The Open Universe: An Argument for Indeterminism, Quantum Theory and the Schism in Physics och Realism and the Aim of Science. 1990 publicerades A World of Propensities, 1992 In Search for a Better World, 1994 Knowledge and the Body-Mind Problem och The Myth of the Framework, 1996 The Lesson of this Century, 1998 The World of Parmenides, och 1999 All Life is Problem Solving. Popper dog 1994.

Vetenskapsfilosofi
Popper är framför allt känd som vetenskapsteoretiker. Han vill försöka förstå vetenskapen och dess utveckling. Vad skiljer vetenskap från pseudovetenskap, metafysik och filosofi? Hur kan man förklara vetenskapens framgång?

Demarkationsproblemet,
falsifiering istället för verifiering
Ett av de viktigaste problemen inom vetenskapsteorin är det s.k. demarkationsproblemet, hur man skall skilja mellan vetenskap och icke-vetenskap, t.ex. metafysik och filosofi. Enligt Popper är t.ex. inte Freuds och Adlers psykoanalys vetenskapliga teorier. Inte heller marxismen är en vetenskap. Däremot är t.ex. Einsteins fysikaliska teorier vetenskapliga.

En hypotes eller en teori är, enligt Popper, vetenskaplig endast om den är falsifierbar, endast om det finns några möjliga observationer som kan visa att den är falsk. Ju mer falsifierbar hypotesen är desto bättre, ju tydligare och mer precis den är desto bättre, och ju djärvare den är desto bättre. Om en teori är förenlig med varje möjlig observation, är den inte falsifierbar och således inte vetenskaplig.

Popper kritiserar de s.k. logiska positivisternas försök att skilja mellan vetenskap och pseudovetenskap med hjälp av distinktionen mellan meningslösa och meningsfulla utsagor. Enligt denna teori är en icke-analytisk sats meningsfull endast om den är verifierbar, endast om man kan visa att den är sann (med hjälp av ett ändligt antal observationer). Metafysiska och pseudovetenskapliga satser, som varken är verifierbara eller analytiska, är därmed meningslösa. Enligt Popper är en teori som är ofalsifierbar inte nödvändigtvis meningslös och filosofiska idéer kan spela en positiv roll i kunskapens utveckling, de kan t.ex. utvecklas till vetenskapliga teorier, eller innehålla eller understödja olika metodologiska regler. Inga vetenskapliga teorier är verifierbara enligt Popper. Vi kan aldrig bevisa att en vetenskaplig teori är sann, eftersom induktiva slutledningar inte är giltiga. Däremot kan vi falsifiera hypoteser enligt den österrikiske filosofen.

Till skillnad från Einsteins teorier, som inte är förenliga med varje möjlig observation, är psykoanalysen och marxismen inte falsifierbara. De senare är därför inte vetenskapliga, till skillnad från de tidigare, även om de inte är meningslösa.

Den vetenskapliga metoden
Popper är även kritisk till den s.k. induktivismen som vetenskaplig metod. Vetenskapsmännen börjar inte planlöst med att göra så många observationer som möjligt, för att sedan induktivt dra slutsatser ur det insamlade materialet. Kritiken hänger också ihop med det s.k. induktionsproblemet. Popper håller med David Hume om att man aldrig kan bevisa en universell utsaga, t.ex. "Alla korpar är svarta", utifrån en ändlig mängd singulära utsagor av typen "Denna korp är svart".

Poppers syn på vetenskapen brukar ibland kallas för kritisk rationalism och kan ses som en tidig explikation av den s.k. hypotetisk-deduktiva metoden. Enligt denna metod kan den vetenskapliga processen delas in i 4 steg:

1. Vetenskapligt problem.
2. Hypotesskapande.
3. Förutsägelser.
4. Observationell/Experimentell prövning.

Vetenskapen börjar med ett problem som vetenskapsmannen försöker lösa. Hon kan t.ex. vara intresserad av att förklara en i förhållande till accepterade teorier oväntad observation. Vetenskapsmännen börjar inte med ett planlöst insamlande av fakta, utan observationen leds av och förutsätter hypoteser och teorier.

Vetenskapliga teorier kan aldrig bevisas eller göras sannolika enligt Popper, men de kan korroboreras och vi kan hoppas att de är sanna. Hypoteser är ett slags gissningar som läggs fram som möjliga förklaringar av något problem.

En hypotes testas genom att logiskt härleda förutsägelser ur den, förutsägelser som testas mot observationer av verkligheten. Om vi stöter på någon erfarenhet (eller mer precist ett sant observationspåstående, en sann bassats) som strider mot hypotesen, är den falsifierad och bör förkastas. Hypotesen att alla korpar är svarta kan aldrig bevisas, men den kan falsifieras. Om vi observerar en korp som inte är svart, vet vi att den är falsk. När man väl har lagt fram en vetenskaplig hypotes skall man göra allt för att försöka falsifiera den. En teori som har överlevt sådana försök till falsifikation kan emellertid tills vidare accepteras. En sådan teori kan sägas vara korroborerad enligt Popper, men inte berättigad.

Även om Popper är falsifikationist anser han inte att vetenskapens s.k. observationssatser är ofelbara; de är själva ett slags hypoteser. Därför kan det i praktiken vara svårt att bestämma när en teori är falsifierad.

Den vetenskapliga kunskapens utveckling
Popper är intresserad av den vetenskapliga kunskapens utveckling. Kunskapen växer tack vare vetenskapsmännens försök att lösa problem. Dessa försök involverar formulerandet av nya teorier som är bättre än gamla och kräver en kreativ föreställningsförmåga. Enligt Popper sker de epokgörande framstegen när välbefästa teorier utsätts för falsifikation och ersätts av nya teorier. Det typiska exemplet på detta är omkullkastandet av den Newtonska fysiken till förmån för den Einsteinska.

Popper tycks föreställa sig att den vetenskapliga utvecklingen är rationell, även om den aldrig är ofelbar och vetenskapliga teorier aldrig är absolut säkra eller slutgiltigt verifierade. Genom att gång på gång förkasta gamla teorier och ersätta dem med nya kan vi närma oss sanningen. Senare teorier är i regel mer "sanningslika" än tidigare teorier, löser fler problem och har större förklaringsvärde.

Popper är kritisk både till empirismen och rationalismen. Dessa riktningar bygger på strävan efter att finna en absolut säker grundval för kunskapen. Men det finns ingen sådan grundval. Popper är fallibilist. Inte ens våra bästa vetenskapliga teorier är säkra eller ofelbara. Vi antar att de är sanna, eftersom de har underkastats kritisk prövning och de hittills inte har kunnat falsifieras. Men vi måste alltid vara beredda att ompröva våra vetenskapliga uppfattningar och teorier i ljuset av nya observationer.