Mill, John Stuart 1806-1873

Biografi
Engelsk filosof och ekonom. Föddes i London. Utbildades redan från mycket unga år av sin far; började lära sig grekiska när han var tre år, något senare aritmetik och latin när han var åtta, på fritiden ägnade han sig åt historiska verk. När han började med logiska studier vid 13-års åldern hade han redan läst flera grekiska verk, bl.a. flera av Platons dialoger, något senare studerade han nationalekonomi. Var tidigt påverkad av Bentham. 1822-23 bildade han ett sällskap som kallades "Utilitarian Society", som skulle efterlikna de franska encyklopedisterna och som argumenterade för sociala reformer, individens handlings- och yttrandefrihet, kvinnans jämlikhet med mannen, demokratisk representation, förbättrade villkor för arbetarklassen osv. Sällskapet upplöstes 1826, samma år som Mill genomgick en personlig kris. Mellan 1823 och 1858 var han anställd i British East India Company där han så småningom nådde en hög ställning, samtidigt som han skrev. 1843 utkom A system of Logic och 1848 Principles of Political Economy. 1857 träffade han Spencer och två år senare publicerade han On Liberty. 1861 utkom Utilitarianism och The Subjection of Women, 1863 Autobiography och 1865 An examination of Sir W. Hamilton´s philosophy. 1865-69 var han oberoende medlem av det brittiska underhuset.

Metafysik
I samband med en diskussion om logikens status nämner Mill en möjlig kategoriindelning av allt som existerar. Han kommer fram till tre grundläggande kategorier. För det första känslor eller medvetna tillstånd, vilka innefattar förnimmelser, tankar (trosföreställningar, perceptioner), emotioner och viljeakter (handlingar). För det andra substanser, vilka innefattar kroppar och medvetanden. För det tredje attribut, vilka innefattar kvaliteter, relationer och kvantitet.

Allt som existerar tillhör någon av dessa kategorier och alla fakta är uppbyggda av dessa ting. Psykologiska eller subjektiva fakta är uppbyggda enbart av känslor eller medvetandetillstånd, medan objektiva fakta är fakta som antingen helt eller delvis är uppbyggda av någonting annat, dvs. substanser och attribut. Varje objektivt faktum är grundat på ett korresponderande subjektivt faktum.

Mill tolkas vanligtvis som en fenomenalist som hävdar att externa objekt blott är permanenta möjligheter för sinneserfarenheter. Det existerar inga externa, medvetandeoberoende substanser som orsakar våra upplevelser. På samma sätt är han tveksam till om man bör tillskriva själssubstanser självständig existens och det är möjligt att han ansåg att medvetandet endast är en serie känslor och möjligheter för känslor. Om den här tolkningen är riktig är det enda som egentligen existerar, enligt Mill, en serie känslor. Men sannolikt ansåg han att denna uppfattning var förenlig med en common sense realism.

Kunskapsteori
Mill är en radikal empirist, han menar att all kunskap måste grunda sig på sinneserfarenhet. Det finns ingen a priori kunskap, utan all kunskap är a posteriori. Även logiken och matematiken har sin grund i erfarenheten.

Enligt Mill finns det bara en grundläggande form av slutledning, nämligen induktionen, dvs. att generalisera från erfarenheten och att sluta sig till det allmänna från det enskilda. Mill diskuterar flera olika induktionsmetoder.

Mills induktionsmetoder
Mill diskuterar fem olika induktionsmetoder som kan användas för att upptäcka och demonstrera kausala relationer. The method of agreement, the method of difference, the joint method of agreement and difference, the method of residues och the method of concomitant variation, vilka han beskriver på följande sätt.

1. The method of agreement. Om två eller flera instanser av det fenomen som undersöks har endast en omständighet gemensam, så är denna omständighet orsaken till (eller effekten av) det givna fenomenet. Om omständigheterna A B C föregår a b c och A D E föregår a d e, så drar vi slutsatsen att a orsakas av A.

2. The method of difference. Om en instans där fenomenet som undersöks inträffar och en instans där det inte inträffar har varje omständighet gemensam förutom en, som inträffar endast i den förra, så är denna omständighet effekten eller orsaken, eller en del av orsaken till fenomenet. Om omständigheterna A B C föregår a b c och B C föregår b c, så antar vi att A orsakar a.

3. The joint method of agreement and difference. Om två eller flera instanser i vilka fenomenet som undersöks inträffar har endast en omständighet gemensam, medan två eller flera instanser i vilka den inte inträffar inte har någonting gemensamt utom avsaknaden av denna omständighet, så är den omständighet som skiljer de två instanserna åt effekten eller orsaken eller en nödvändig del av orsaken till fenomenet. Om alla a har gemensamt omständigheten A och inget fall där a inte inträffar A är en omständighet, så drar vi slutsatsen att A orsakar a.

4. The method of residues. Subtrahera ifrån varje fenomen de delar som vi vet sedan tidigare induktioner är effekterna av vissa föregående omständigheter och det resterande av fenomenet är effekterna av de återstående omständigheterna. Anta att vi har A B C och konsekvenserna a b c och att vi genom tidigare induktioner vet att A orsakar a och att B orsakar b. Då subtraherar vi a och b och drar slutsatsen att c orsakas av C. Denna metod är en modifikation av the method of difference.

5. The method of concomitant variation. Vilket som helst fenomen som varierar på något sätt närhelst ett annat fenomen varierar på något särskilt sätt, är antingen en orsak eller en effekt av detta fenomen, eller är förbunden med det genom något kausalt faktum. Ifall en modifikation i den föregående omständigheten A alltid följs av en förändring i konsekvensen a och de andra konsekvenserna b och c är oförändrade eller vice versa, om varje förändring i a har föregåtts av någon modifikation i A och ingen förändring i de andra föregående omständigheterna, drar vi slutsatsen att a helt eller delvis är en verkan som kan spåras till A, eller på något sätt är förbunden med den genom kausalitet.

Etik
Mill är teleolog, vilket betyder att han menar att en handlings moraliska värde enbart avgörs av dess konsekvenser, motiven bakom handlingen eller vilka plikter eller regler handlingen ger uttryck för är inte väsentligt. Han är också hedonistisk utilitarist. Att han är hedonist innebär att han anser att det enda som har positivt egenvärde är lycka och det enda som har negativt egenvärde är lidande. Allt annat som har värde har värde i förhållande till lycka och lidande, t.ex. som medel. Att han är utilitarist innebär att han anser den handling vara etiskt riktig, i en given situation, som jämfört med alla andra handlingsalternativ, frambringar den största mängden av positivt över negativt egenvärde, dvs. lycka över lidande. Den hedonistiska utilitarismen innebär att man bör försöka åstadkomma den största möjliga lyckan till det största möjliga antalet människor, då man handlar.

"Den lära som antar Nyttan eller Principen om den största lyckan som grundval för moralen påstår, att handlingar är rätta i den mån de är ägnade att befordra lyckan och orätta i den mån de är ägnade att befordra motsatsen till lycka. Med lycka avses lust och frånvaro av olust, med olycka olust och avsaknad av lust."

Mill menar dock att man bör skilja mellan olika typer av lycka eller lust. Det kan t.ex. vara rimligt att föredra en mindre mängd andlig lycka framför en större mängd av kroppslig lust. Vissa typer av kvalitativa skillnader i lycka kan därmed inte kompenseras rent kvantitativt.

Om friheten
Mill är inom den politiska filosofin liberal och han har argumenterat för en omfattande individuell frihet. Han är också en av de första som ställer frågan om var gränsen för samhällets berättigade inblandning i den individuella friheten går.

Mill menar att individen bör ha rätt till oinskränkt frihet över sig själv, hon bör vara suvären över sin kropp och sin själ. Det enda verksamhetsområde som man som individ är ansvarig för inför samhället är det som berör andra människor och det enda syfte för vilket ett samhälle kan utöva tvång mot någon av dess medlemmar mot dennes vilja är att förebygga oförrätt mot andra. När en persons handlingssätt inte påverkar någon annans intressen, de intressen som bör betraktas som rättigheter, bör det råda fullständig frihet.

Ytterst motiverar Mill sina politisk-filosofiska ståndpunkter utifrån ett utilitaristiskt perspektiv och han betraktar nyttan som högsta instansen i alla etiska frågor. På samma sätt motiverar han individens frihet. Individen är själv bäst på att bedöma vad som är bra för henne. Hon är den som är bäst skickad att göra sig själv lycklig, eftersom hon har det största intresset av sin egen välfärd och eftersom hennes möjligheter att känna till sin egen situation och sina egna förhållanden vida övergår samhällets möjligheter. Dessutom riskerar det att helt misslyckas om samhället ingriper i personliga angelägenheter, eftersom sådana ingripanden måste ske av utomstående och grunda sig på allmänna antaganden, som kan vara fullständigt oriktiga, eller tillämpas felaktigt på individuella fall.

Det finns tre grundläggande grupper av friheter enligt Mill. För det första samvetsfriheten, vilken innefattar tanke- och åsiktsfrihet, yttrande- och tryckfrihet och gäller alla praktiska, teoretiska, vetenskapliga, moraliska och teologiska frågor. För det andra handlingsfriheten eller friheten att följa våra böjelser och strävanden, friheten att utforma vår livsplan i överensstämmelse med vår personlighet. För det tredje mötesfriheten, friheten att sluta sig samman för något syfte som inte skadar andra.

Mill menar att tanke- och yttrandefriheten är nödvändig för mänsklighetens andliga välbefinnande, som i sin tur är nödvändigt för all annan välfärd och han diskuterar åtminstone fyra argument för denna ståndpunkt.

Även om någon åsikt tvingas till tystnad kan den vara riktig. Att bestrida detta skulle vara att tillmäta oss själva ofelbarhet.

Även om den åsikt som nedtystas är falsk kan den dock innehålla en viss grad av sanning.

Även om den vedertagna åsikten skulle rymma hela sanningen skulle flertalet av dess anhängare omfatta den blott som en fördom och med dålig insikt om eller känsla för alla de förnuftsskäl som den grundar sig på, om den inte utsattes för ett intensivt motstånd.

Själva åsiktens innebörd skulle riskera att gå förlorad eller avtrubbas och berövas allt inflytande på karaktär och handlingssätt om den inte utsattes för kritik.