Kuhn, Thomas Samuel 1922-1996

Biografi
Amerikansk vetenskapshistoriker och filosof. Född 18/28 juli 1922 i Cincinnati, Ohio. Han började vid Harvard 1939 och stannade där fram till 1956. 1949 doktorerade han i fysik. Efter tiden vid Harvard undervisade han vid Berkely i 9 år, vid Princeton i 15 år och vid Massachusetts Institute of Technology i 12 år. Han gick i pension 1991. 1957 publicerades The Copernican Revolution: Planetary Astronomy in the Development of Western Thought, 1962 The Structure of Scientific Revolutions (De vetenskapliga revolutionernas struktur), 1977 The Essential Tension: Selected Studies in Scientific Tradition and Change, 1978 Black-Body Theory and the Quantum Discontinuity, 1993 Afterwords i World Changes: Thomas Kuhn and the Nature of Science (red. Paul Horwich). Kuhn dog den 17 juni 1996 i Cambridge, Massachusetts.

Vetenskapsteori
Kuhn är intresserad av vetenskapen och den vetenskapliga processen: hur ser kunskapens utveckling ut och hur skall man förstå de vetenskapliga revolutionernas struktur? Kuhn betonar att det är viktigt för en vetenskapsteoretiker att studera hur vetenskapsmän faktiskt bedriver vetenskap. Vetenskapsteori kan inte (och bör inte) vara enbart en a priorisk normativ verksamhet.

Kritik av induktivismen och falsifikationismen
Kuhn kritiserar både induktivister och falsifikationister, logiska positivister och Karl Poppers kritiska rationalism. Han betonar de vetenskapliga framstegens revolutionära karaktär och den betydelsefulla roll som spelas av forskarsamhällets sociologiska egenskaper. Den vetenskapliga utvecklingen är inte en enkel kumulativ process. Han är kritisk till den logiska positivismens induktivism och dess skarpa åtskillnad mellan observationssatser och teoretiska satser. Det finns inga observationsdata som är helt teorineutrala. Kuhn anser också att vetenskapsmän inte planlöst ägnar sig åt insamlande av observationsdata som kan fungera som en bas för induktiva slutledningar, utan att de drivs av en strävan att förklara problem av olika slag.

Kuhns kritik av Popper bottnar främst i hans vetenskapshistoriska studier. Han menar att Poppers beskrivning av den vetenskapliga utvecklingen inte stämmer överens med hur vetenskaperna faktiskt har utvecklats. Vetenskapsmännen är i regel intresserade av att bekräfta sina teorier snarare än att falsifiera dem. Om man övergav en teori så fort man stötte på problem, så skulle vetenskapen aldrig utvecklas. Samtidigt är utvecklingen tidvis mer revolutionär och irrationell än vad Popper tycks föreställa sig. Övergången från ett s.k. paradigm till ett annat måste åtminstone delvis förklaras i termer av "yttre" faktorer (se nedan). Vidare har Kuhn en mer holistisk syn på förhållandet mellan teori och observation än Popper och han är kritisk till distinktionen mellan en upptäcktskontext och en berättigandekontext.

Den vetenskapliga utvecklingen
Enligt Kuhn kan den vetenskapliga utvecklingen sammanfattas med hjälp av följande schema:

1. Förvetenskap,
2. Normalvetenskap.
3. Kris.
4. Revolution.
5. Ny normalvetenskap.
6. Ny kris osv.

Förvetenskapen kännetecknas av att det råder oenighet om grundläggande frågor. Det är en kaotisk period med en mångfald olika angreppssätt. Så småningom uppstår dock ett s.k. paradigm. Detta begrepp kan användas i flera olika betydelser, men Kuhn tycks tänka sig att ett paradigm innehåller åtminstone följande fyra komponenter:

1. Symboliska generaliseringar. Sådana generaliseringar är uttryck som lätt kan formaliseras, t.ex. kraft är lika med massa gånger acceleration (F = m * a). Uttrycken fungerar dels som lagar, dels som definitioner av de termer som ingår i uttrycken. (F = m * a är t.ex. en lag, men talar dessutom om för oss vad vi menar med "massa", "kraft" och "acceleration".)
2. Grundläggande gemensamma metafysiska föreställningar och modeller, t.ex. värme är den kinetiska energin i kroppar. Här ingår också olika heuristiska modeller, t.ex. att molekylerna i gaser kan betraktas som biljardbollar som slumpmässigt krockar med varandra.
3. Värderingar, t.ex. för vad som räknas som problem och vad som kännetecknar en god teori.
4. Ideala exempel eller tillämpningar av paradigmet, vilka bl.a. hjälper vetenskapsmännen att uppfatta olika situationer som lika varandra. Sådana exempel kan användas för att upptäcka nya problem och hur dessa kan lösas. De kan också fungera som normer för hur framgångsrik en möjlig lösning är. I varje fall är det likhet med exemplet som är vetenskapsmannens guide.

Normalvetenskapen kännetecknas av att ett paradigm dominerar helt. Normalvetenskap är vetenskap som bedrivs inom ramarna för ett paradigm och här sker den vetenskapliga förändringen genom att vetenskapsmännen löser gåtor och problem inom paradigmet. Vetenskapsmännen förhåller sig okritiska till alla gemensamt accepterade förutsättningar, vilka tas för givna i det vardagliga vetenskapliga arbetet. Fall av uteblivna problemlösningar tillskrivs forskarnas bristande förmågor, inte paradigmet. Från första början har det dock funnits anomalier och problem som man inte har lyckats lösa. Fler och fler problem hopar sig under arbetets gång. Till sist kommer det att uppstå så många eller så svåra och djupgående anomalier att vetenskapsmännen börjar ifrågasätta paradigmet istället för sig själva. Vetenskapen går då in i en kris och man börjar diskutera grundläggande filosofiska frågor. Så uppstår ett nytt paradigm. Kanske existerar det för en tid ett par rivaliserande paradigm sida vid sida inom samma område. Men till sist kommer alla (eller nästan alla) vetenskapsmän att ha gått över till det nya paradigmet och en ny normalvetenskaplig period tar vid. Efter denna följer en ny kris osv.

Normalvetenskapen och revolutionerna kan fylla olika funktioner. Normalvetenskapen ger forskarna möjlighet att utveckla detaljerna i en teori. Om man ständigt kritiserade grundläggande antaganden och metoder skulle detta aldrig vara möjligt. Revolutionerna möjliggör radikal förnyelse och skapandet av nya "bättre" paradigm som kan leda forskningen.

Paradigmens ojämförbarhet
Kuhn menar att olika paradigm är delvis inkommensurabla eller ojämförbara och att övergången från ett paradigm till ett annat inte helt och hållet kan ses som rationell, utan åtminstone delvis måste förklaras i termer av "yttre" faktorer (psykologiska, sociologiska, historiska osv.). Vetenskapsmän som accepterar olika paradigm "lever i olika världar". Olika paradigm är ojämförbara av åtminstone fyra olika anledningar:

1. Olika frågor och olika problem anses vara olika viktiga inom olika paradigm.
2. Olika normer betonas olika av olika paradigm.
3. Det finns inga helt neutrala observationspåståenden, eftersom vår observation påverkas av vilka paradigm vi accepterar.
4. Själva meningen hos grundläggande vetenskapliga termer skiftar från ett paradigm till ett annat. "Massa" har t.ex. inte samma betydelse i Newtons som i Einsteins teorier.

Kuhn liknar övergången från ett paradigm till ett annat med en religiös omvändelse eller en gestaltförändring. "… paradigmförändringar får faktiskt forskarna att se den värld som utgörs av deras forskningsområde på ett nytt sätt. I den utsträckning som deras enda kontakt med den världen är genom vad de ser kan det vara riktigt att säga att forskarna efter en revolution reagerar på en annan värld." "Det är som elementär modell för dessa förändringar av forskarens värld som de välbekanta demonstrationerna av ett visuellt gestaltbyte visat sig så suggestiva. Vad som var ankor i forskarens värld före revolutionen blir till kaniner efteråt. Den som först såg lådans yttre uppifrån ser efteråt dess inre nerifrån." "I en mening bedriver företrädarna för olika paradigm sin verksamhet i olika världar. En innehåller kroppar som faller långsamt, den andra innehåller pendlar som upprepar samma rörelser om och om igen. I en är lösningar kemiska föreningar, i den andra blandningar. En är innesluten av en plan, den andra en krökt, rymd. När de arbetar i olika världar ser de två grupperna forskare olika ting när de ser från samma punkt i samma riktning." Han tycks dock inte mena att vetenskapliga förändringar är helt irrationella. Det finns sätt att jämföra olika paradigm. Senare paradigm är t.ex. typiskt bättre på att lösa problem och i den meningen bättre än tidigare paradigm. Man kan dock inte framställa övergången från ett paradigm till ett annat som ett enkelt närmande till sanningen. Vetenskapsmän inom olika paradigm brukar också dela en mängd värderingar som kan fungera som en gemensam grundval för diskussion mellan vetenskapsmän som accepterar olika paradigm. Många vetenskapsmän menar t.ex. att en bra vetenskaplig teori kännetecknas av att vara enkel, precis, konsistent, fruktbar, generell och förenlig med övriga etablerade teorier och föreställningar, och att en bra vetenskaplig teori har förmågan att lösa många olika problem, och att göra nya förutsägelser.