Kuhn,
Thomas Samuel 1922-1996
Biografi
Amerikansk vetenskapshistoriker och filosof. Född 18/28 juli 1922
i Cincinnati, Ohio. Han började vid Harvard 1939 och stannade
där fram till 1956. 1949 doktorerade han i fysik. Efter tiden
vid Harvard undervisade han vid Berkely i 9 år, vid Princeton
i 15 år och vid Massachusetts Institute of Technology i 12 år.
Han gick i pension 1991. 1957 publicerades The Copernican Revolution:
Planetary Astronomy in the Development of Western Thought, 1962
The Structure of Scientific Revolutions (De vetenskapliga revolutionernas
struktur), 1977 The Essential Tension: Selected Studies in Scientific
Tradition and Change, 1978 Black-Body Theory and the Quantum Discontinuity,
1993 Afterwords i World Changes: Thomas Kuhn and the Nature of
Science (red. Paul Horwich). Kuhn dog den 17 juni 1996 i Cambridge,
Massachusetts.
Vetenskapsteori
Kuhn
är intresserad av vetenskapen och den vetenskapliga processen:
hur ser kunskapens utveckling ut och hur skall man förstå de vetenskapliga
revolutionernas struktur? Kuhn betonar att det är viktigt för
en vetenskapsteoretiker att studera hur vetenskapsmän faktiskt
bedriver vetenskap. Vetenskapsteori kan inte (och bör inte) vara
enbart en a priorisk normativ verksamhet.
Kritik av induktivismen och falsifikationismen
Kuhn
kritiserar både induktivister och falsifikationister, logiska
positivister och Karl Poppers kritiska rationalism. Han betonar
de vetenskapliga framstegens revolutionära karaktär och den betydelsefulla
roll som spelas av forskarsamhällets sociologiska egenskaper.
Den vetenskapliga utvecklingen är inte en enkel kumulativ process.
Han är kritisk till den logiska positivismens induktivism och
dess skarpa åtskillnad mellan observationssatser och teoretiska
satser. Det finns inga observationsdata som är helt teorineutrala.
Kuhn anser också att vetenskapsmän inte planlöst ägnar sig åt
insamlande av observationsdata som kan fungera som en bas för
induktiva slutledningar, utan att de drivs av en strävan att förklara
problem av olika slag.
Kuhns kritik
av Popper bottnar främst i hans vetenskapshistoriska studier.
Han menar att Poppers beskrivning av den vetenskapliga utvecklingen
inte stämmer överens med hur vetenskaperna faktiskt har utvecklats.
Vetenskapsmännen är i regel intresserade av att bekräfta sina
teorier snarare än att falsifiera dem. Om man övergav en teori
så fort man stötte på problem, så skulle vetenskapen aldrig utvecklas.
Samtidigt är utvecklingen tidvis mer revolutionär och irrationell
än vad Popper tycks föreställa sig. Övergången från ett s.k. paradigm
till ett annat måste åtminstone delvis förklaras i termer av "yttre"
faktorer (se nedan). Vidare har Kuhn en mer holistisk syn på förhållandet
mellan teori och observation än Popper och han är kritisk till
distinktionen mellan en upptäcktskontext och en berättigandekontext.
Den vetenskapliga utvecklingen
Enligt
Kuhn kan den vetenskapliga utvecklingen sammanfattas med hjälp
av följande schema:
1.
Förvetenskap,
2. Normalvetenskap.
3. Kris.
4. Revolution.
5. Ny normalvetenskap.
6. Ny kris osv.
Förvetenskapen
kännetecknas av att det råder oenighet om grundläggande frågor.
Det är en kaotisk period med en mångfald olika angreppssätt. Så
småningom uppstår dock ett s.k. paradigm. Detta begrepp kan användas
i flera olika betydelser, men Kuhn tycks tänka sig att ett paradigm
innehåller åtminstone följande fyra komponenter:
1.
Symboliska generaliseringar. Sådana generaliseringar är uttryck
som lätt kan formaliseras, t.ex. kraft är lika med massa gånger
acceleration (F = m * a). Uttrycken fungerar dels som lagar, dels
som definitioner av de termer som ingår i uttrycken. (F = m *
a är t.ex. en lag, men talar dessutom om för oss vad vi menar
med "massa", "kraft" och "acceleration".)
2. Grundläggande gemensamma metafysiska föreställningar och modeller,
t.ex. värme är den kinetiska energin i kroppar. Här ingår också
olika heuristiska modeller, t.ex. att molekylerna i gaser kan
betraktas som biljardbollar som slumpmässigt krockar med varandra.
3. Värderingar, t.ex. för vad som räknas som problem och vad som
kännetecknar en god teori.
4. Ideala exempel eller tillämpningar av paradigmet, vilka bl.a.
hjälper vetenskapsmännen att uppfatta olika situationer som lika
varandra. Sådana exempel kan användas för att upptäcka nya problem
och hur dessa kan lösas. De kan också fungera som normer för hur
framgångsrik en möjlig lösning är. I varje fall är det likhet
med exemplet som är vetenskapsmannens guide.
Normalvetenskapen
kännetecknas av att ett paradigm dominerar helt. Normalvetenskap
är vetenskap som bedrivs inom ramarna för ett paradigm och här
sker den vetenskapliga förändringen genom att vetenskapsmännen
löser gåtor och problem inom paradigmet. Vetenskapsmännen förhåller
sig okritiska till alla gemensamt accepterade förutsättningar,
vilka tas för givna i det vardagliga vetenskapliga arbetet. Fall
av uteblivna problemlösningar tillskrivs forskarnas bristande
förmågor, inte paradigmet. Från första början har det dock funnits
anomalier och problem som man inte har lyckats lösa. Fler och
fler problem hopar sig under arbetets gång. Till sist kommer det
att uppstå så många eller så svåra och djupgående anomalier att
vetenskapsmännen börjar ifrågasätta paradigmet istället för sig
själva. Vetenskapen går då in i en kris och man börjar diskutera
grundläggande filosofiska frågor. Så uppstår ett nytt paradigm.
Kanske existerar det för en tid ett par rivaliserande paradigm
sida vid sida inom samma område. Men till sist kommer alla (eller
nästan alla) vetenskapsmän att ha gått över till det nya paradigmet
och en ny normalvetenskaplig period tar vid. Efter denna följer
en ny kris osv.
Normalvetenskapen
och revolutionerna kan fylla olika funktioner. Normalvetenskapen
ger forskarna möjlighet att utveckla detaljerna i en teori. Om
man ständigt kritiserade grundläggande antaganden och metoder
skulle detta aldrig vara möjligt. Revolutionerna möjliggör radikal
förnyelse och skapandet av nya "bättre" paradigm som kan leda
forskningen.
Paradigmens ojämförbarhet
Kuhn
menar att olika paradigm är delvis inkommensurabla eller ojämförbara
och att övergången från ett paradigm till ett annat inte helt
och hållet kan ses som rationell, utan åtminstone delvis måste
förklaras i termer av "yttre" faktorer (psykologiska, sociologiska,
historiska osv.). Vetenskapsmän som accepterar olika paradigm
"lever i olika världar". Olika paradigm är ojämförbara av åtminstone
fyra olika anledningar:
1.
Olika frågor och olika problem anses vara olika viktiga inom olika
paradigm.
2. Olika normer betonas olika av olika paradigm.
3. Det finns inga helt neutrala observationspåståenden, eftersom
vår observation påverkas av vilka paradigm vi accepterar.
4. Själva meningen hos grundläggande vetenskapliga termer skiftar
från ett paradigm till ett annat. "Massa" har t.ex. inte samma
betydelse i Newtons som i Einsteins teorier.
Kuhn
liknar övergången från ett paradigm till ett annat med en religiös
omvändelse eller en gestaltförändring. "… paradigmförändringar
får faktiskt forskarna att se den värld som utgörs av deras forskningsområde
på ett nytt sätt. I den utsträckning som deras enda kontakt med
den världen är genom vad de ser kan det vara riktigt att säga
att forskarna efter en revolution reagerar på en annan värld."
"Det är som elementär modell för dessa förändringar av forskarens
värld som de välbekanta demonstrationerna av ett visuellt gestaltbyte
visat sig så suggestiva. Vad som var ankor i forskarens värld
före revolutionen blir till kaniner efteråt. Den som först såg
lådans yttre uppifrån ser efteråt dess inre nerifrån." "I en mening
bedriver företrädarna för olika paradigm sin verksamhet i olika
världar. En innehåller kroppar som faller långsamt, den andra
innehåller pendlar som upprepar samma rörelser om och om igen.
I en är lösningar kemiska föreningar, i den andra blandningar.
En är innesluten av en plan, den andra en krökt, rymd. När de
arbetar i olika världar ser de två grupperna forskare olika ting
när de ser från samma punkt i samma riktning." Han tycks dock
inte mena att vetenskapliga förändringar är helt irrationella.
Det finns sätt att jämföra olika paradigm. Senare paradigm är
t.ex. typiskt bättre på att lösa problem och i den meningen bättre
än tidigare paradigm. Man kan dock inte framställa övergången
från ett paradigm till ett annat som ett enkelt närmande till
sanningen. Vetenskapsmän inom olika paradigm brukar också dela
en mängd värderingar som kan fungera som en gemensam grundval
för diskussion mellan vetenskapsmän som accepterar olika paradigm.
Många vetenskapsmän menar t.ex. att en bra vetenskaplig teori
kännetecknas av att vara enkel, precis, konsistent, fruktbar,
generell och förenlig med övriga etablerade teorier och föreställningar,
och att en bra vetenskaplig teori har förmågan att lösa många
olika problem, och att göra nya förutsägelser.
Daniel Rönnedal
2013
Till
toppen
|