Hobbes, Thomas 1588-1679

Biografi
Engelsk filosof. Föddes i Westport, Malmesbury. Fadern var kyrkoherde, men en farbror övertog uppfostran, efter att fadern förlorat sitt arbete p.g.a. ett bråk med en annan kyrkoherde. Hobbes studerade vid Magdalen College, Oxford från år 1603 och läste bl.a. skolastikerna och Aristoteles. 1608 avslutade han utbildningen och två år senare blev han lärare till den äldste sonen av Lord Cavendish av Hardwick, senare Earlen av Devonshire. Hans elev blev senare Hobbes beskyddare fram till sin död 1628 och genom honom mötte Hobbes bl.a. Bacon, Jonson och Lord Herbert av Cherbury. Under denna tid kom han i kontakt med verk av Galilei och Kepler. Hans första intresse hade emellertid varit klassikerna och hans första publicerade verk var en översättning av Thucydides 1628. Hobbes intresse för vetenskap och filosofi ökade och under resor i Europa 1629-1631 och 1634-1637 kom han i kontakt med Galilei och kretsen kring Mersenne. The Elements of Law, Natural and Politic cirkulerade privat 1640, när parlamentet kritiserade kungens makt och Hobbes flydde till Paris, där han stannade i elva år. I Paris började han studera Euklides, vars metod han senare försökte överföra till andra områden, särskilt den politiska filosofin. De Cive avslutades 1641, men publicerades först 1647. Behemoth utkom 1668 och Hobbes mest kända verk, Leviathan, publicerades 1651. Efter Paris-tiden återvände han till England och blev lärare till sin förre elevs son. Under sina sista år författade Hobbes en självbiografi på latinsk vers och översatte Homeros Iliaden och Odysseen. Han dog 91 år gammal i Hardwick.

Metafysik
Hobbes är materialist. Världen består av materia i ständig rörelse, kroppar som verkar på varandra genom stötar. I denna mening är han även mekanist. Han lyfter fram de verkande orsakerna till skillnad från andra typer av orsaker.

Hobbes är nominalist. Det finns ingenting universellt i världen förutom namn, eftersom vart och ett av de ting som benämns är individuella och singulära.

Han är också determinist. Allt som sker sker med nödvändighet, även mänskliga handlingar. Determinismen är emellertid förenlig med den fria viljan. Friheten består nämligen i frånvaron av yttre hinder, enligt Hobbes. Vi är fria om vi har möjlighet att göra vad vi vill, även om viljan är determinerad.

Kunskapsteori
Det finns två typer av kunskap, enligt Hobbes: faktakunskap eller kunskap om fakta och vetenskap eller filosofi. Faktakunskap är ingenting annat än sinneserfarenheter och minne, t.ex. då vi omedelbart iakttar ett faktum eller minns det. Vetenskap handlar om olika påståendens konsekvenser på andra påståenden. Exempel på sådan kunskap är att vi vet att om en figur som visas är en cirkel, så kommer en rät linje genom dess mittpunkt att dela den i två lika stora delar.

Hobbes är starkt påverkad av den geometriska metoden. Vetenskaperna bevisar sina satser genom att härleda dem från evidenta axiom och precisa definitioner. Hobbes menar att en sådan metod kan användas inte bara i naturvetenskap, utan även t.ex. i moralfilosofi och politisk filosofi.

Politisk filosofi
Hobbes politiska filosofi är en form av kontraktsteori. Individens syfte med att sluta sig samman med andra och bilda stater är att skydda sitt liv och att göra det mer tillfredsställande och undvika det krigstillstånd som alla ursprungligen, i naturtillståndet, befinner sig i. Hobbes argumenterar för en absolut monarki, där monarken bör ha oinskränkt makt.

Alla befinner sig ursprungligen i ett naturtillstånd där det råder ett allas krig mot alla. Livet i detta tillstånd är ensamt, fattigt, obehagligt, rått och kort. Så här beskriver Hobbes själv detta tillstånd: ”... under den tid människor lever utan en gemensam överhet, som håller dem alla i respektfylld fruktan, lever de i det tillstånd som kallas krig, ett allas krig mot alla. ... Vad som utmärker en krigstid, under vilken alla är varandras fiender, utmärker ... också tider under vilka människor lever utan annan säkerhet än deras egen styrka och deras egen uppfinningsförmåga kan skänka dem. I ett sådant tillstånd arbetar man inte, eftersom det inte lönar sig. Således odlas inte jorden, äger ingen sjöfart rum och görs inte heller något bruk av varor som kan importeras över haven, uppföres inga rymliga byggnader, konstrueras inga transportmedel. Inte heller har människorna någon tideräkning, intresserar sig inte för geografiska kunskaper, ägnar sig inte åt konst eller vitterhet. Det bildas inte några samfund och - vilket är det värsta av allt - det råder ständig fruktan och risk för våldsam död, och människans liv blir ensamt, fattigt, smutsigt, djuriskt och kort.”

Hobbes menar att det finns en naturrätt och en naturlag som gäller även i naturtillståndet. ”Naturrätten ... är den frihet varje människa har att använda sin egen kraft som hon själv vill, för att bevara sin egen natur, det vill säga sitt eget liv; och följaktligen att göra vad hennes eget omdöme och förnuft bjuder som medlet härför.” ”En naturlag är en föreskrift eller en allmän regel, som förnuftet finner och enligt vilken människan förbjudes göra sådant, som är fördärvligt för hennes liv eller berövar henne medlen att bevara det, och förbjudes försumma sådant, som hon tror skall bevara det bäst.”

Hobbes nämner sammanlagt nitton olika naturlagar. Av dessa är de två första de viktigaste. Den första lyder som följer: ”varje människa bör eftersträva fred i den mån hon har hopp om att nå den; och att hon, när hon inte kan nå den, bör göra bruk av alla de fördelar ett krig kan ge henne.” Från denna följer den andra lagen: ”att en människa skall vara villig, när också andra är det, att i den utsträckning hon finner det nödvändigt för fredens bevarande och för sitt eget värn, ge avkall på sin rätt till varje ting, och låta sig nöja med så mycken frihet gentemot andra människor, som hon skulle tillåta dessa gentemot sig själv.” (Enligt Hobbes är detta detsamma som Bibelns s.k. gyllene regel: allt vad du vill att andra skall göra mot dig, skall du göra mot dem.) De övriga reglerna kan sammanfattas på följande sätt. Man bör uppfylla sina kontrakt, man bör visa tacksamhet, man bör vara tillmötesgående och anpassa sig efter andra, man bör förlåta dem som ångrar sig, man bör bara ta i beaktande de framtida aspekterna av straff eller vedergällning, inte storleken av det förflutna onda, man bör inte visa hat eller avsky mot någon annan, man bör inte vara högmodig, utan betrakta alla som av naturen jämlika, man bör inte vara arrogant, man bör vara rättvis, man bör döma och fördela ting rättvist, och om en rättighet inte kan delas bör man turas om eller fördela den med hjälp av lottning, eller till den som först har lagt beslag på den, man bör skydda medlare och fredsmäklare, man bör överlåta åt opartiska domare att döma i tvister, ingen bör vara sin egen domare, ingen bör döma då det förekommer jäv, slutligen bör alla vittnen betraktas som lika viktiga.

Naturlagarna är enligt Hobbes oföränderliga och eviga och vetenskapen om dem är den sanna moralfilosofin. Orättvisa, otacksamhet, arrogans, högmod osv. kan aldrig vara tillåtet, eftersom det aldrig kan vara fallet att krig bevarar liv och fred förstör det. Det finns en regel som sammanfattar alla naturlagar och i enlighet med vilken naturlagarna enkelt kan undersökas, nämligen: Gör inte mot någon annan, det du inte vill att någon skall göra mot dig. Alla är överens om att fred är någonting gott, enligt Hobbes, och att därför medlen att bevara fred är goda. Men nu är rättvisa, jämlikhet, ödmjukhet, tacksamhet, barmhärtighet och de andra naturlagarna medel att bevara freden och därför något gott.

För att undvika naturtillståndets grymma villkor sluter sig människor samman och bildar stater. ”Det för människorna ... avgörande syftet eller ändamålet med att ... lägga band på sig själva (såsom de gör i staten) är att bevara livet och göra det mera tillfredsställande.” Människan vill undkomma det krigstillstånd som råder i naturtillståndet då det inte finns någon synlig makt som kan inge henne fruktan och tvinga henne att hålla sina löften och följa alla naturlagarna. Naturlagarna är nämligen i sig själva utan någon tvångsmakt och oförenliga med våra naturliga lidelser. ”Avtal utan svärd är endast ord, helt utan kraft att bereda trygghet åt någon människa.”

Hobbes menar att det finns tre former av samhällen, tre olika sätt att sluta sig samma och bilda stater (för att undgå naturtillståndets barbari), nämligen demokrati, aristokrati och monarki, där det är folket, en del av folket respektive en person som har makten. Hobbes förespråkar monarki. Monarken bör ha oinskränkt makt, i vilken bör ingå rätten att skapa lagar som avgör vem som äger vad, rätten att fatta beslut vid kontroverser, rätten att starta krig eller att sluta fred, att utse rådgivare och ministrar, att belöna och att bestraffa m.m., dvs. han bör vara suverän. Då människorna sluter sig samman och bildar en stat, uppstår den suveräna maktens rättigheter. Medborgarna har inte rätt att ändra statsskicket, suveränen kan inte förverka sina rättigheter genom att bryta samhällskontraktet, ingen kan med rätta protestera mot suveränen eller dennas handlingar, inte heller kan dessa handlingar bestraffas, suveränen bestämmer vad som är nödvändigt för freden och försvar av sina undersåtar och han bestämmer vilka doktriner som bör läras ut. Absolut monarki är det bästa statsskicket för att bevara livet och göra det mer tillfredsställande och undvika naturtillståndets allas krig mot alla, enligt Hobbes.