|
Innehåll
E-post
|
|
Berkeley,
George 1685-1753
Biografi
Irländsk filosof och teolog. Föddes i Kilkrin i Kilkenny på Irland
den 12 mars 1685. Familjen härstammade från England. Berkeley
utbildades vid Trinity College i Dublin mellan 1700 till 1707
i matematik, filosofi och klassiska språk. Han fördjupade sig
också i Descartes och Malebranches skrifter. 1707 blev han docent
och 1709 utkom hans första arbete Essays towards a New Theory
of Vision (Essäer till grundläggandet av en ny teori om synförnimmelsen).
Ett år senare publicerade han huvudverket A Treatise Concerning
the Principles of Human Knowledge (Avhandling om principerna för
den mänskliga kunskapen) och 1713 utkom Three Dialogues between
Hylas and Philonous (Tre dialoger mellan Hylas och Philonous).
Vid den här tiden flyttade han till London och gjorde resor till
Frankrike, Schweiz, Italien och Sicilien. 1724 blev han domprost
i Derry och i slutet av 1720-talet deltog han i kolonisations-
och missionsplaner i Amerika. 1728 reste han tillsammans med sin
familj till Rhode Island för att grunda ett universitet på Bermuda.
Där kom han att vistas i tre år, men återvände till Irland år
1731 då han inte fick de pengar av den engelska regeringen som
han hade hoppats på och blivit lovad. 1732 utkom Alciphron or
the minute philosopher (Alciphron eller den obetydlige filosofen)
och 1734 blev han biskop i Cloyne. 1752 drog han sig tillbaka
från denna tjänst och bosatte sig i Oxford, där han avled året
därpå den 14 januari.
Metafysik
Berkeley
tolkas oftast som idealist. Verkligheten är, enligt honom, andlig
och består av medvetanden och deras upplevelser. Det finns inte
någonting annat än andliga väsen och idéer i världen.
Att vara är
för föremålen att upplevas, esse est percipi, medan själens vara
består i att uppleva och att vilja eller att tänka, esse est percipere.
Berkeley kritiserar
materialismen och tanken på en medvetandeoberoende yttervärld.
Det finns inga självständigt existerande materiella substanser,
det finns inga substrat för eller bärare av egenskaper, som inte
är omedelbart uppfattbara, det finns inga icke förnimbara orsaker
till genom sinnena förmedlade idéer osv. Yttervärlden är beroende
av medvetanden som uppfattar den för sin existens.
Detta bör
dock inte förstås som att det inte finns någon yttervärld eller
att världen bara skulle vara inbillning. Berkeley förnekar inte
att det existerar en yttervärld eller att denna är oberoende av
mänskliga medvetanden. Världen fortsätter att existera även om
ingen ändlig varelse iakttar den, eftersom den uppfattas av Gud.
Berkeley kritiserar
läran om abstrakta, allmänna idéer, idéer som har bildats genom
abstraktion. Endast det enskilda eller konkreta existerar. Berkeley
finner inte hos sig själv någon förmåga till idéabstraktion eller
några abstrakta idéer och han tror detta gäller även för den stora
massan. Tag t.ex. den allmänna idén om en triangel, som varken
är snedvinklig eller rätvinklig, varken liksidig, likbent eller
oliksidig, utan på en och samma gång allt detta och ingenting.
Har vi förmågan att bilda en sådan idé? Berkeley tror inte det.
Allt som kan förklaras med abstrakta idéer kan också förklaras
utan dem. De behövs inte för att förklara vår användning av allmänna
ord eller av språket för att kommunicera med andra och de behövs
inte för att förklara hur vi kan utvidga vårt vetande.
Berkeley är
även kritisk till distinktionen mellan primära och sekundära egenskaper.
Enligt denna lära finns det vissa egenskaper som tillkommer tingen
oavsett om de erfars eller inte, medan andra är beroende av uppfattningen.
De tidigare kallas för primära kvaliteter, de senare för sekundära
kvaliteter. Utsträckning, form, storlek, rörelse, vila, fasthet
och ogenomtränglighet har t.ex. ansetts tillhöra den tidigare
kategorien, medan värme, färger, ljud, lukter, olika slags smak
osv. har betraktats som sekundära kvaliteter. Berkeley menar att
de argument som kan användas för att visa de sekundära kvaliteternas
subjektivitet, även talar för att de primära kvaliteterna är beroende
av att någon uppfattar dem. Det finns ingen principiell
skillnad mellan dessa typer av egenskaper.
Kunskapsteori
Berkeley
är empirist. Det vi har direkt kunskap om är idéerna i vårt eget
medvetande och han sätter stort värde på den kunskap som erhålls
genom sinnena. Visserligen förefaller han inte vilja hävda att
all kunskap går tillbaka på sinnesförnimmelser - kunskap om andar
och själar är t.ex. av ett annat slag - men det empiristiska inslaget
dominerar.
Berkeley
är kritisk till olika skeptiska uppfattningar. Det är orimligt
att tvivla på sinnena enligt honom. Sinnesuppfattningarna är i
någon mening ofelbara. När vi uppfattar en idé, så gäller det
att den just så som uppfattad existerar så som vi uppfattar den.
Medvetandefilosofi
Berkeley förnekar att det existerar medvetandeoberoende materiella
substanser. Däremot accepterar han existensen av andar. ”En ande
är ett enkelt, odelat och aktivt väsen: då det uppfattar idéer,
kallas det förstånd, och då det frambringar eller på annat
sätt bearbetar dem, kallas det vilja.”
Andar är aktiva,
odelbara substanser, enligt Berkeley. Idéer är passiva, flyktiga,
beroende väsen, vilka inte finns till av sig själva utan uppbäres
av eller existerar i medvetanden eller andliga substanser. Andar
tänker, vill och uppfattar. Så här beskriver han dem själv: ”...
en själ eller en ande är ett aktivt väsen, vars existens... består
i att uppfatta idéer och tänka.”
Den mänskliga
själen är enligt Berkeley odödlig. Detta hänger samman med dess
egenskaper. ”Vi har visat, att själen är odelbar, okroppslig,
icke utsträckt, och den är följaktligen oförstörbar. Ingenting
kan vara klarare än att rörelserna, förändringarna, bortvissnandet
och upplösningen, allt detta som vi stundligen ser vederfaras
kroppar i naturen och vilket är det som vi menar med naturens
gång, omöjligen kan drabba en aktiv, enkel, osammansatt substans.
Ett sådant väsen är därför enligt naturen oförstörbart, d.v.s.
människans själ är enligt naturens ordning odödlig.”
Daniel Rönnedal
1997, 2012
Till
toppen
|