Innehåll


E-post




 


Berkeley, George 1685-1753


Biografi
Irländsk filosof och teolog. Föddes i Kilkrin i Kilkenny på Irland den 12 mars 1685. Familjen härstammade från England. Berkeley utbildades vid Trinity College i Dublin mellan 1700 till 1707 i matematik, filosofi och klassiska språk. Han fördjupade sig också i Descartes och Malebranches skrifter. 1707 blev han docent och 1709 utkom hans första arbete Essays towards a New Theory of Vision (Essäer till grundläggandet av en ny teori om synförnimmelsen). Ett år senare publicerade han huvudverket A Treatise Concerning the Principles of Human Knowledge (Avhandling om principerna för den mänskliga kunskapen) och 1713 utkom Three Dialogues between Hylas and Philonous (Tre dialoger mellan Hylas och Philonous). Vid den här tiden flyttade han till London och gjorde resor till Frankrike, Schweiz, Italien och Sicilien. 1724 blev han domprost i Derry och i slutet av 1720-talet deltog han i kolonisations- och missionsplaner i Amerika. 1728 reste han tillsammans med sin familj till Rhode Island för att grunda ett universitet på Bermuda. Där kom han att vistas i tre år, men återvände till Irland år 1731 då han inte fick de pengar av den engelska regeringen som han hade hoppats på och blivit lovad. 1732 utkom Alciphron or the minute philosopher (Alciphron eller den obetydlige filosofen) och 1734 blev han biskop i Cloyne. 1752 drog han sig tillbaka från denna tjänst och bosatte sig i Oxford, där han avled året därpå den 14 januari.


Metafysik
Berkeley tolkas oftast som idealist. Verkligheten är, enligt honom, andlig och består av medvetanden och deras upplevelser. Det finns inte någonting annat än andliga väsen och idéer i världen.

Att vara är för föremålen att upplevas, esse est percipi, medan själens vara består i att uppleva och att vilja eller att tänka, esse est percipere.

Berkeley kritiserar materialismen och tanken på en medvetandeoberoende yttervärld. Det finns inga självständigt existerande materiella substanser, det finns inga substrat för eller bärare av egenskaper, som inte är omedelbart uppfattbara, det finns inga icke förnimbara orsaker till genom sinnena förmedlade idéer osv. Yttervärlden är beroende av medvetanden som uppfattar den för sin existens.

Detta bör dock inte förstås som att det inte finns någon yttervärld eller att världen bara skulle vara inbillning. Berkeley förnekar inte att det existerar en yttervärld eller att denna är oberoende av mänskliga medvetanden. Världen fortsätter att existera även om ingen ändlig varelse iakttar den, eftersom den uppfattas av Gud.

Berkeley kritiserar läran om abstrakta, allmänna idéer, idéer som har bildats genom abstraktion. Endast det enskilda eller konkreta existerar. Berkeley finner inte hos sig själv någon förmåga till idéabstraktion eller några abstrakta idéer och han tror detta gäller även för den stora massan. Tag t.ex. den allmänna idén om en triangel, som varken är snedvinklig eller rätvinklig, varken liksidig, likbent eller oliksidig, utan på en och samma gång allt detta och ingenting. Har vi förmågan att bilda en sådan idé? Berkeley tror inte det. Allt som kan förklaras med abstrakta idéer kan också förklaras utan dem. De behövs inte för att förklara vår användning av allmänna ord eller av språket för att kommunicera med andra och de behövs inte för att förklara hur vi kan utvidga vårt vetande.

Berkeley är även kritisk till distinktionen mellan primära och sekundära egenskaper. Enligt denna lära finns det vissa egenskaper som tillkommer tingen oavsett om de erfars eller inte, medan andra är beroende av uppfattningen. De tidigare kallas för primära kvaliteter, de senare för sekundära kvaliteter. Utsträckning, form, storlek, rörelse, vila, fasthet och ogenomtränglighet har t.ex. ansetts tillhöra den tidigare kategorien, medan värme, färger, ljud, lukter, olika slags smak osv. har betraktats som sekundära kvaliteter. Berkeley menar att de argument som kan användas för att visa de sekundära kvaliteternas subjektivitet, även talar för att de primära kvaliteterna är beroende av att någon uppfattar dem. Det finns ingen principiell skillnad mellan dessa typer av egenskaper.


Kunskapsteori
Berkeley är empirist. Det vi har direkt kunskap om är idéerna i vårt eget medvetande och han sätter stort värde på den kunskap som erhålls genom sinnena. Visserligen förefaller han inte vilja hävda att all kunskap går tillbaka på sinnesförnimmelser - kunskap om andar och själar är t.ex. av ett annat slag - men det empiristiska inslaget dominerar.

Berkeley är kritisk till olika skeptiska uppfattningar. Det är orimligt att tvivla på sinnena enligt honom. Sinnesuppfattningarna är i någon mening ofelbara. När vi uppfattar en idé, så gäller det att den just så som uppfattad existerar så som vi uppfattar den.


Medvetandefilosofi
Berkeley förnekar att det existerar medvetandeoberoende materiella substanser. Däremot accepterar han existensen av andar. ”En ande är ett enkelt, odelat och aktivt väsen: då det uppfattar idéer, kallas det förstånd, och då det frambringar eller på annat sätt bearbetar dem, kallas det vilja.”

Andar är aktiva, odelbara substanser, enligt Berkeley. Idéer är passiva, flyktiga, beroende väsen, vilka inte finns till av sig själva utan uppbäres av eller existerar i medvetanden eller andliga substanser. Andar tänker, vill och uppfattar. Så här beskriver han dem själv: ”... en själ eller en ande är ett aktivt väsen, vars existens... består i att uppfatta idéer och tänka.”

Den mänskliga själen är enligt Berkeley odödlig. Detta hänger samman med dess egenskaper. ”Vi har visat, att själen är odelbar, okroppslig, icke utsträckt, och den är följaktligen oförstörbar. Ingenting kan vara klarare än att rörelserna, förändringarna, bortvissnandet och upplösningen, allt detta som vi stundligen ser vederfaras kroppar i naturen och vilket är det som vi menar med naturens gång, omöjligen kan drabba en aktiv, enkel, osammansatt substans. Ett sådant väsen är därför enligt naturen oförstörbart, d.v.s. människans själ är enligt naturens ordning odödlig.”


Daniel Rönnedal 1997, 2012

Till toppen
© 1997-2004 The Philosophy Net