Beauvoir, Simone de 1908-1986

Biografi
Fransk författarinna och filosof. Studerade vid École normale supérieure, där hon bl.a. träffade Sartre som blev hennes livskamrat från 1927. Arbetade som gymnasielärare i filosofi mellan 1929 och 1943. Levde därefter som fri skribent. Startade under kriget en motståndsgrupp kallad "Socialisme et liberté", tillsammans med Sartre och Merleau-Ponty. 1947 utkom Pour une morale de lámbiguité (För en tvetydighetens moral) och 1949-50 Le Deuxième Sexe (Det andra könet). Beauvoir skrev också ett antal essäer, romaner och pjäser. Hon avled 1986.

Feminism
Beauvoir är feminist. Hon kritiserar de orättvisor hon menar råder mellan män och kvinnor. Hon försöker också förstå och beskriva vad det innebär att vara kvinna och varför mannen genom historien har betraktats som norm och kvinnan som den Andre.

En av Beauvoirs mest grundläggande teser är att kvinnan genom historien har varit "den Andre". Kvinnan har definierats utifrån mannen, hon har haft en underordnad position, hon har utsatts för förtryck, hennes möjligheter har varit fastlagda av andra. Mannen har betraktats som det väsentliga, kvinnan som det oväsentliga.

Man kan ha olika förklaringar till detta faktum, t.ex. biologiska, psykologiska och historiematerialistiska. Beauvoir tror att det ligger någonting i alla dessa modeller, samtidigt som hon kritiserar dem, och menar att de är otillräckliga.

Beauvoir förnekar inte att det finns biologiska skillnader mellan män och kvinnor. Kvinnor är inte lika fysiskt starka som män och det är kvinnan som föder barn, inte mannen. Dessa olikheter kan till en viss del förklara kvinnans underordnade ställningen, men de är inte tillräckliga. De biologiska skillnaderna är mindre än vad man ofta antar och gränsen mellan de båda könen utgör inget vattentätt skott.

En annan förklaringstyp har presenterats av psykoanalytiker, som bl.a. hänvisar till Oidipus- och Elektrakomplex, kastrationskomplex och mindervärdeskomplex. Gemensamt för dessa är att de söker förklara könskillnader med psykologiska och psykosexuella faktorer. Det ligger en del i sådana förklaringar, enligt Beauvoir, men samtidigt är perspektivet behäftat med svåra problem. Kvinnans psykiska utveckling kalkeras ofta på mannens, psykoanalytiker smyger in värderingar som inte förklaras och som man inte explicit redogör för, komplexen är vagt beskrivna, man bortser från evidens som talar emot dem, man accepterar inte begrepp som val och värde osv.

Slutligen nämner Beauvoir det historiematerialistiska perspektivet, som försöker förklara könskillnaderna med hjälp av främst olika ekonomiska faktorer. En avgörande historisk vändpunkt är, enligt detta perspektiv, övergången från egendomsgemenskap till privategendom. I och med upptäckten av koppar, tenn, brons och järn och jordbrukets ökade betydelse uppstår privategendomen. Mannen blir ägare till jorden, till slavar och till kvinnan. Detta är det kvinnliga könets världshistoriska nederlag. Kvinnan binds i hushållsslaveri och hennes ekonomiska underordning leder till ett socialt förtryck. Även detta perspektiv innehåller viktiga insikter, men det är otillräckligt. Det kan t.ex. inte förklara det intresseförhållande som binder människan vid egendomen. Kvinnoförtrycket kan inte härledas ur privategendomen och kvinnan är inte enbart en ekonomisk varelse.

Beauvoir själv tycks mena att det är hela kvinnans situation, inklusive biologiska, psykologiska och ekonomiska faktorer som bidrar till hennes historiska underordning. Till detta kommer individens "existentiella struktur" och ett slags imperialism hos det mänskliga medvetandet, den Andre utgör en primär kategori i det mänskliga medvetandet, tillsammans med ett anspråk på att dominera den Andre.

Mot traditionella kvinnliga roller sätter Beauvoir den oberoende kvinnan. Det är inte omöjligt att uppnå jämlikhet mellan könen: det är möjligt och önskvärt. Kvinnans frigörelse är något som inte bara kvinnan utan också mannen tjänar på. För att uppnå jämlikhet krävs i första hand att kvinnan blir ekonomiskt oberoende, men också förändringar av lagar, institutioner och moral är viktiga. Det krävs förändringar i den allmänna opinionen och sociala sammanhang och det krävs kulturella förändringar och en likvärdig utbildning av både män och kvinnor. Den moderna kvinnan "sätter en ära i att tänka, handla, arbeta och skapa på samma sätt som männen; istället för att försöka förringa dem hävdar hon att hon är deras jämlike." "Det är lätt att föreställa sig en värld där kvinnor och män skulle vara jämlikar... kvinnor som utbildats på exakt samma sätt som män skulle arbeta under samma villkor och till samma löner. Moralen skulle tillåta erotisk frihet, men sexualakten skulle inte längre betraktas som en 'tjänst' som ska betalas och kvinnan blev då tvungen att tillförsäkra sig ett annat levebröd. Äktenskapet skulle vila på en fri överenskommelse som makarna kunde säga upp när helst de önskade; moderskapet skulle vara frivilligt, vilket innebär att födelsekontroll och aborter skulle vara tillåtna och att man i gengäld skulle ge alla mödrar exakt samma rättigheter, oavsett om de var gifta eller inte. Havandeskapsledighet skulle bekostas av kollektivet som åtog sig ansvaret för barnen, vilket inte betyder att man skulle ta dem från föräldrarna, men att man inte skulle utlämna dem åt föräldrarna."

Existentialism
Beauvoir är existentialist. Så här skriver hon: "En existerande är inget annat än det hon gör, det möjliga överskrider inte det reella, essensen föregår inte existensen: i sin rena subjektivitet är människan ingenting. Hon bedöms efter sina handlingar."

Utifrån denna existentialistiska utgångspunkt ter det sig naturligt att hon inte betraktar kvinnligheten som någonting en gång för alla givet. Kvinna är ingenting man föds till, det är något man blir, enligt Beauvoir. "Man föds inte till kvinna," skriver hon: "man blir det. Inget biologiskt, psykiskt eller ekonomiskt öde avgör utformningen av den gestalt som den mänskliga honan får i samhället. Det är civilisationen i dess helhet som formar det mellanting mellan hane och kastrat som kallas kvinnligt."

Moralfilosofi
Beauvoir försöker utarbeta en existentialistisk moral som inte förnekar tillvarons grundläggande villkor. Människans existens kännetecknas av tvetydighet, hon är både ande och kropp, hon är både transcendens och fakticitet. Existentialismen, som är en tvetydighetens filosofi, accepterar denna grundläggande sanning.

Det finns inte något absolut värde oberoende av mänskliga lidelser, preferenser och val enligt Beauvoir. Det finns inga yttre, eviga och objektiva normer eller ideal som kan ge livet en mening eller i relation till vilket det nyttiga eller det onyttiga skulle kunna definieras. Det här innebär inte att nihilismen är sann eller att livet skulle sakna mening. Värdena och meningen är beroende av mänskliga lidelser och val. Genom viljan kan vi tillskriva olika företeelser värde och ge livet en mening. "När människorna värdesätter ord, former, färger, matematiska teorem, fysiska lagar, framgångar i sport eller hjältedåd, när de i kärlek och vänskap tillskriver varandra värde, tillskriver tingen och händelserna värde, så har människorna omedelbart detta värde, och de har det i absolut mening."

Enligt Beauvoir är det viktigt att existera autentiskt. En autentiska människan behöver inget främmande absolut. Hon accepterar existensens tvetydighet och försöker inte fly undan sin frihet. Det är den mänskliga existensen som får värde att framträda i världen. Före existensen finns inga skäl att existera, men heller inga skäl att inte existera.

Men om människan är fri att själv bestämma vilka värden hon vill sträva efter, kan hon då inte välja vad som helst och handla hur som helst? Nej, förefaller Beauvoir svara. Var och en bär ansvaret för sin egen existens, och det är upp till var och en att ge livet en betydelse. Samtidigt är friheten beroende av andra friheter. Att handla utan omsorg om andra är inte att vara fri.

Friheten är det viktigaste begreppet i Beauvoirs etik och den är en nödvändig förutsättning för alla värden. Så här skriver hon själv. "Friheten är källan ur vilken alla betydelser och värden väller fram. Den är det ursprungliga villkoret för allt berättigande av existensen: en människa som försöker rättfärdiga sitt liv måste vilja friheten själv, absolut och framför allt annat. På samma gång som friheten kräver förverkligandet av konkreta mål, av individuella projekt, kräver den, på det universella planet, sig själv. Den är inget i förväg färdigställt värde som utifrån erbjuds för mitt abstrakta medhåll, utan den träder fram (inte på fakticitetens, men på moralens plan) som sin egen orsak. Friheten förutsätts med nödvändighet av de värden den sätter och genom vilka den sätter sig. Den kan inte utgöra grunden för ett förnekande av sig själv, ty genom att förneka sig skulle den förneka varje möjlighet till grundande. Att vilja vara moralisk och att vilja vara fri är ett och samma beslut."

Samtidigt väcker friheten ångest och det finns många som vill fly undan den. Beauvoir beskriver flera olika inautentiska attityder, flera olika sätt att fly från friheten.

"Undermänniskan" förnekar lidelsen, hon håller tillbaka den ursprungliga rörelsen ut i världen, hon är apatisk. Men en sådan attityd visar på en djup fruktan för existens och är i någon mening självmotsägande. Ingen kan undvika att välja; att vägra existera är ännu ett sätt att existera. Samtidigt riskerar "undermänniskan" att utnyttjas av allvarets och det passionerades fanatiker.

Undermänniskans attityd övergår logiskt i "allvarsmänniskans" attityd. Allvarsmänniskan sätter sig som oväsentlig framför objektet, vilket uppfattas som det väsentliga. Hon upphäver sig själv till förmån för Tinget eller Saken: vetenskap, filosofi, revolution etc. Objektet i sig, vad det än vara må, är inte det viktiga för attityden, det viktiga är att subjektet förlorar sig i det och förintar sin subjektivitet. Men allvarsmänniskan är farlig, hon gör sig lätt till tyrann. I samma rörelse som hon hävdar objektets ovillkorliga värde och förnekar subjektiviteten hos sitt val, misskänner hon också värdet av andras frihet och subjektivitet så till den grad att hon obehindrat offrar dem för Saken. Allvaret leder till fanatism. Samtidigt befinner sig allvarsmänniskan i ond tro. Hon söker i yttre objekt det berättigande som endast hon själv kan ge. Hon vill förlora sig i tinget istället för att bejaka sin vilja.

Allvarets misslyckande leder ibland till nihilism som är allvaret som i besvikelse vänder sig mot sig själv. "Nihilisten" förnekar att världen har värde och bestämmer sig för att vara inget. Hon vill bli kvitt oron för sin frihet genom att förneka världen och sig själv. Men även nihilisten befinner sig i ond tro. När hon bestrider givna värden ser hon inte bortom dessa värdet hos det absoluta, universella mål som är friheten själv. Nihilismen riskerar dessutom att leda till tyranni och förstörelsevilja, något friheten måste vända sig mot.

En annan inautentisk attityd uppvisas av "äventyraren". En äventyrare kastar sig ivrigt in i olika verksamheter, men hon fäster sig inte vid de mål hon eftersträvar, utan endast vid själva erövrandet. Äventyrarens attityd påminner om en autentisk attityd. Äventyraren förväntar sig inte att tingen skall berättiga hennes existens. Samtidigt finns avgörande skillnader. Äventyraren bortser ifrån att det finns andra människor, andra friheter. Men man måste respektera andra människors frihet och hjälpa dem att frigöra sig, för att leva autentiskt, enligt Beauvoir.

Den sista inautentiska attityd Beauvoir nämner uppvisas av "den passionerade". Den passionerade sätter, liksom allvarsmänniskan, objektet som något absolut, men endast i relation till hennes subjektivitet. Den maniskt passionerade är inte verkligt fri. Det enda som framstår som viktigt för honom är objektet för hans passion. Inget annat har någon mening. Men detta riskerar att leda till kamp och förtryck. Om det enda som har någon betydelse är objektet för passionen, varför då bry sig om någonting annat, varför då bry sig om någon annans frihet?

Beauvoirs ideal förefaller vara en fri och autentisk människa, en människa som accepterar tillvarons grundläggande tvetydighet, som accepterar sin frihet och inte försöker fly undan den in i olika självbedrägerier, in i likgiltighet, passiv underkastelse, nihilism...e.dyl., en människa som aktivt väljer sina projekt i full vetskap om att det inte finns några främmande, absoluta värden att stödja sig på, men som likväl är trygg i sin övertygelse att livet ändå inte saknar mening, om man har kraft och vilja att ge det en mening, en människa som vill sin frihet, samtidigt som hon inte förnekar andras frihet, utan tvärtom aktivt verkar för andras frihet och mot förtryck i alla former.

Till toppen