von Wright, Georg Henrik 1916-2003

Biografi
Finländsk filosof, född 1916. Professor i filosofi i Helsingfors 1946-61, i Cambridge 1948-51, där han efterträdde Wittgenstein. Studerade bl.a. för Eino Kaila i Helsingfors och för Broad, Moore och Wittgenstein i Cambridge. Ledamot vid Finlands akademi 1961. 1941 utkom The logical problem of induction, och 1944 Den logiska empirismen. En huvudriktning i modern filosofi. 1951 publicerades A treatise on induction and probability, An essay in modal logic, och artikeln Deontic logic. 1955 utkom Tanke och förkunnelse, 1957 Logik, filosofi och språk, och Logical studies. 1963 publicerades The varieties of Goodness, Norm and Action, och The logic of preference. 1968 utkom An essay in deontic logic and the general theory of action, 1971 Explanation and Understanding, 1978 Humanism som livshållning och andra essäer, 1980 Freedom and determination, 1986 Vetenskapen och förnuftet - ett försök till orientering, och 1993 Myten om framsteget. von Wright dog 2003.

Deontisk logik
von Wright är en av upphovsmännen till modern deontisk logik, som är en gren av logiken som sysslar med normativa begrepp, satser, argument och system. Till de deontiska modaliteterna eller börats modaliteter hör begrepp som det obligatoriska (det man bör göra), det tillåtna (det man får göra), och det förbjudna (det man inte får göra).

von Wright utvecklar flera olika deontiska system i flera olika arbeten. Vi skall här se närmare på hans ursprungliga logik. von Wright ställer frågan: "Vilka är de 'saker' som sägs vara obligatoriska, tillåtna, förbjudna, etc.?" och ger följande svar: "Vi skall kalla dessa saker handlingar.

Ordet 'handling' används emellertid på ett tvetydigt vis i vanligt språk. Ibland används det för vad som kunde kallas egenskaper hos handlingar, t.ex. stöld. Men det används jämväl för de individuella fall som uppvisar dessa egenskaper, t.ex. de individuella stölderna.

Ordets användning på individuella fall är kanske mer adekvat än dess användning på egenskaper. Av verbala lämplighetsskäl skall vi emellertid… använda 'handling' för egenskaper och inte för individer. Vi skall också säga att stöld, mord, rökning osv. är handlingskategorier. De individuella fallen av stöld, mord, rökning osv. skall vi kalla handlingsindivider. Det är alltså om handlingskategorier och inte handlingsindivider som de deontiska orden utsägs."

Om A och B betecknar handlingar, så används (A&B) som namn på deras konjunktion, (AvB) som namn på deras disjunktion, (A->B) som namn på deras implikation, och (A<->B) som namn på deras ekvivalens. -A är det mot A svarande negationsnamnet. (Jag använder något andra symboler än de von Wright själv nyttjar för att underlätta läsning av texten på nätet.)

von Wright använder begreppet tillåtelse som odefinierad deontisk kategori och definierar det obligatoriska, förbjudna och indifferenta i termer av denna kategori. "Om en handling inte är tillåten, kallas den förbjuden. T.ex.: stöld är inte tillåten, alltså är den förbjuden. Vi får inte stjäla, alltså bör vi låta bli att stjäla.

Om negationen av en handling är förbjuden, kallas handlingen själv obligatorisk. T.ex.: det är förbjudet att inte lyda lagen, följaktligen är det obligatoriskt att lyda lagen. Vi bör göra det som vi inte får låta bli att göra.

Om en handling och dess negation båda är tillåtna, kallas handlingen (deontiskt eller normativt) indifferent. T.ex.: i en rökkupé får vi röka, men vi får också låta bli att röka. Rökning är alltså här en normativt indifferent beteendeform."

Vi kan också tala om handlingar som (deontiskt eller normativt) "förenliga" eller "oförenliga" och vi kan säga att en handling "förpliktar" oss till att utföra en annan handling. "Två handlingar är deontiskt eller normativt oförenliga om deras konjunktion är förbjuden (och förenliga om den är tillåten). T.ex.: att ge ett löfte och inte hålla det är (deontiskt) oförenliga handlingar.

Att utföra en handling förpliktar oss till att utföra en annan handling, om implikationen av de två handlingarna är obligatorisk. T.ex.: att ge ett löfte förpliktar oss till att hålla det."

PA symboliserar påståendet att handlingen benämnd A är tillåten. -PA påstår att handlingen benämnd A inte är tillåten, dvs. att A är förbjuden, och OA att handlingen benämnd A är obligatorisk eller bör utföras. Påståendet att handlingen benämnd A är (normativt) indifferent kan symboliseras med PA&P-A, som hävdar att både A och inte A är tillåtna. Påståendet att handlingarna A respektive B är (normativt) oförenliga kan symboliseras med -P(A&B), och påståendet att utförandet av handlingen benämnd A förpliktar oss till att utföra handlingen B med O(A->B).

Vi kan nu symbolisera ett antal deontiska lagar (logiska sanningar) som gäller i von Wrights system.

PA<->-O-A. A är tillåten om och endast om negationen av A inte är obligatorisk.
OA->PA. Om A är obligatorisk, så är A tillåten.
O(A&B)<->(OA&OB). Konjunktionen av A och B är obligatorisk om och endast om A är obligatorisk och B är obligatorisk.
P(AvB)<->(PAvPB). Disjunktionen av A och B är tillåten om och endast om A är tillåten eller B är tillåten.
(-PA&-PB)<->-P(AvB). A är förbjuden och B är förbjuden om och endast om disjunktionen av A och B är förbjuden.
(OAvOB)->O(AvB). Om A är obligatorisk eller B är obligatorisk, så är disjunktionen av A och B obligatorisk.
P(A&B)->(PA&PB). Om konjunktionen av A och B är tillåten, så är A tillåten och B tillåten.
(OA&O(A->B))->OB. "Om utförandet av vad vi bör göra förpliktar oss till att göra något annat, så är denna nya handling också något som vi bör göra."
(PA&O(A->B))->PB. "Om utförandet av vad vi får göra förpliktar oss till att göra något annat, så är denna nya handling något som vi får göra. M.a.o., att göra det tillåtna kan aldrig förplikta oss till att göra det förbjudna."
(-PB&O(A->B))->-PA. "Om utförandet av något förpliktar oss till att göra det förbjudna, så är vi förbjudna att göra den första saken. T.ex.: om det är obligatoriskt att hålla sina löften och om vi lovar att göra något förbjudet, så är handlingen att lova denna sak själv förbjuden."
(O(A->(BvC))&(-PB&-PC))->-PA. "En handling som förpliktar oss till ett val mellan förbjudna alternativ är förbjuden."
-(O(AvB)&-PA&-PB). "Det är logiskt omöjligt att vara skyldig att välja mellan förbjudna alternativ."
(OA&O((A&B)->C))->O(B->C). "Om utförandet av två saker, av vilka vi bör utföra den första, förpliktar oss till att utföra en tredje sak, så förpliktar oss utförandet av den andra saken ensamt till att utföra den tredje. 'Våra förpliktelser påverkas ej av våra (övriga) skyldigheter'."
O(-A->A)->OA. "Om underlåtandet av en handling förpliktar oss till utförandet av den, så är denna handling obligatorisk."

PAvP-A. "Varje given handling är antingen själv tillåten eller också är dess negation tillåten."
F-A->PA. "Om negationen av en handling är förbjuden så är handlingen själv tillåten."
OA->PA. "Om en handling är obligatorisk så är den tillåten."

Godhetens varianter
Enligt von Wright finns det huvudsakligen tre grupper av etiska begrepp: värde-begrepp, normativa begrepp, och antropologiska eller psykologiska begrepp. De normativa begreppen studeras bl.a. inom den deontiska logiken och har redan omnämnts ovan. De antropologiska begreppen innefattar bl.a. begreppen om mänskliga handlingar, val, deliberation, intention, motiv, skäl och vilja. Bland värde-begreppen är god det kanske viktigaste (tillsammans med dess motsatser dålig och ond). (På svenska har vi även begreppet bra.) En filosofisk förståelse av etiken måste baseras på en uttömmande undersökning av godheten i alla dess varianter. Hur använder vi och hur bör vi använda ordet "god"? Vilka är kriterierna för att tillämpa "god" på någonting?

Enligt von Wright finns det flera olika varianter eller typer av godhet. Ordet "god" kan användas på flera olika sätt, vilket inte nödvändigtvis innebär att detta begrepp är mångtydigt eller vagt. von Wright talar bl.a. om instrumentell och teknisk godhet, utilitaristisk och medicinsk godhet, hedonistisk godhet, människans goda, och moralisk godhet, godheten hos handlingar och motiv.

Vi kan tala om goda eller bra artefakter som används som instrument eller verktyg, såsom knivar, klockor och hammare. Vi kan tala om goda eller bra djur, såsom hundar, kor, hästar. Denna typ av godhet kallar von Wright instrumentell godhet. Vi kan också tala om ett bra sätt att göra någonting på.

En god schack-spelare, löpare, talare, snickare, vetenskapsman, konstnär etc. är ofta bra på att göra någonting, en aktivitet eller konst, som i regel kräver träning för att bemästra. von Wright kallar denna typ av godhet teknisk godhet.

"God" kan användas som ett attribut till organ i kroppen och fakulteter i medvetandet; vi kan t.ex. tala om ett gott hjärta, goda ögon, och ett gott minne. von Wright kallar denna typ av godhet medicinsk godhet. Detta begrepp är relaterat till hälsa och sjukdom.

Någonting är utilitaristiskt gott om det är användbart eller nyttigt. Medicin är bra för den som är sjuk, träning är bra för hälsan, bra institutioner är bra för ett land och goda vanor är bra för alla personer. Något är bra för en varelse om detta påverkar välmåendet hos denna varelse på ett positivt sätt. Denna form av godhet kallar von Wright nyttighet. Någonting är användbart om det är användbart för något syfte eller något företag, inte nödvändigtvis en varelses välmående. Vi kan t.ex. tala om en god plan, ett gott tillfälle, ett gott råd, eller goda nyheter.

En annan form av godhet är den hedonistiska godheten. Vi talar t.ex. om en god doft eller en god smak, ett gott äpple, ett gott vin eller en god middag, en god semester, eller ett gott sällskap. Den hedonistiska godheten är relaterad till vad vi tycker är njutbart eller angenämt eller gillar att göra. Någonting är hedonistiskt gott om det är njutbart att ha det, iaktta det, göra det, vara det.

Vi kan också tala om godheten hos handlingar och motiv och karaktärer. En människa kan vara god och göra gott. Handlingar, avsikter och intentioner kan vara goda. Vi kan tala om en god vilja. Handlingar kan vara tekniskt, instrumentellt, och utilitaristiskt goda, och de kan vara intrinsikalt värdefulla. Men de kan också vara moraliskt goda eller dåliga (onda). von Wright explikerar moralisk godhet i termer av den form av utilitaristisk godhet han kallar nyttighet. Moralisk godhet är därför på sin höjd en sekundär form av godhet. Huruvida en handling är moraliskt god eller inte beror, grovt uttryckt, på hur olika varelsers välmående påverkas av handlingen.

Avsikten med en handling är moraliskt god, enligt von Wright, om och endast om det goda som avses för någon avses för dess egen skull och ingen skada förutses följa för någon från handlingen; och avsikten med en handling är moraliskt dålig (ond) om och endast om skada förutses följa från handlingen för någon. Om avsikten med en handling är moraliskt god, men det goda som avses för sin egen skull inte materialiseras, så är handlingen inte moraliskt god (utan moraliskt neutral). Men om det goda som avses materialiseras, så kan även handlingen kallas moraliskt god. Om avsikten med en handling är moraliskt dålig, men den skada som förutses inte följer, så är handlingen inte moraliskt dålig (utan moraliskt neutral). Men om den förutsedda skadan följer, så är handlingen också dålig (ond). När skada av en handling korrekt förutses följa från vadhelst en agent gör, är skadan oundviklig och kan vara ursäktbar. Man bör då minimera skadan. Det är alltid fallet att åtminstone en handling (eller underlåtelse) är tillåten.