Ross, William David 1877-1971

Biografi
Engelsk filosof, professor i filosofi i Oxford 1928-1947. 1930 utkom The Right and the Good (Det rätta och det goda) och 1939 Foundations of Ethics (Etikens grundvalar). Ross är även känd som översättare och utgivare av Aristoteles verk.

Moralfilosofi
Det rätta och det goda
Ross' etik är en form av deontologi. Han skiljer mellan det rätta och det goda, och det rätta är i någon mening oberoende av det goda. Det kan finnas handlingar vi bör utföra även om konsekvenserna inte är de bästa tänkbara. Hans teori är därför inte en renodlad konsekvensetik, även om konsekvenserna också är betydelsefulla.

En handling som är riktig är riktig i kraft av handlingens hela intrinsikala natur och inte av någon del av den. Med avseende på vissa element i handlingens natur kan den vara prima facie rätt, och med avseende på andra prima facie fel; huruvida den faktiskt är rätt eller fel, och om fel i vilken grad, bestäms endast av hela dess natur.

Riktigheten hos en moraliskt riktig handling bestäms därför inte enbart av motiven bakom handlingen, eller av vilka konsekvenser den har, även om dessa faktorer kan spela en viktig roll. Det är inte vår plikt att ha vissa motiv eller agera utifrån vissa grunder, utan att faktiskt utföra vissa handlingar. Det är våra gärningar som först och främst har betydelse, inte våra subjektiva handlingsskäl.

Prima facie och aktuella plikter
Ross gör en distinktion mellan prima facie och aktuella plikter.

"Prima facie plikt" eller "villkorlig plikt" refererar till egenskapen en handling har, i kraft av att vara av en viss typ (t.ex. uppfyllandet av ett löfte), att vara en handling som skulle vara en aktuell plikt om den inte samtidigt vore av en annan typ som är moraliskt betydelsefull. Huruvida en handling är en äkta eller aktuell plikt beror på alla de moraliskt betydelsefulla typer den är en instans av.

Man skulle också kunna säga att en prima facie plikt är en allt taget i beaktande plikt eller en aktuell plikt om det inte finns någon annan prima facie plikt som väger tyngre än denna i en given situation.

Betrakta t.ex. följande scenario. Du har lovat en vän att äta lunch med henne. Därför har du en prima facie plikt att hålla ditt löfte. Men din son har plötsligt blivit sjuk. Alltså har du en prima facie plikt att köra honom till sjukhuset. Tyvärr är det inte möjligt att både äta lunch med din vän och att köra din son till sjukhuset. I den här situationen tycks din prima facie plikt gentemot din son väga tyngre än din prima facie plikt gentemot din vän. Alltså bör du, allt taget i beaktande, köra din son till sjukhuset, dvs. det är den senare handlingen som är din aktuella plikt.

En prima facie plikt är inte detsamma som en skenbar plikt enligt Ross. Plikten att hålla ditt löfte till din vän i vårt scenario ovan försvinner t.ex. inte även om plikten att hjälpa din son väger tyngre. Detta visar sig t.ex. i det faktum att den kan ge upphov till en gottgörelseplikt. Det är t.ex. rimligt att du ber om ursäkt till din vän nästa gång du pratar med henne och förklarar varför du inte kunde hålla ditt löfte.

Exempel på prima facie plikter
Ross' teori är en form av pluralism. Han försöker inte reducera moralen till en enda regel eller princip. Det finns flera olika typer av prima facie plikter. Ross tar upp ett antal exempel, men han hävdar inte att hans lista nödvändigtvis är komplett, eller slutgiltig. De exempel han diskuterar kan delas in i sex kategorier.

1. Trohets- och gottgörelseplikter. Detta är plikter som beror på våra egna tidigare handlingar. Kategorin innehåller två typer av plikter, a) de som vilar på ett löfte eller vad som kan kallas för ett "implicit löfte", och b) de som vilar på en tidigare felaktig handling, s.k. gottgörelseplikter. Om du har lovat att göra något, så bör du hålla ditt löfte. Ett exempel på ett "implicit löfte" är att inte ljuga under en konversation eller då man skriver böcker som antas återge historiska fakta. Gottgörelseplikter kan vara av flera olika slag. Här följer några exempel: om du har sårat någon, så bör du ärligt be henne om ursäkt. Om du har stulit något, så bör du lämna tillbaka vad du har stulit. Om du har slarvat bort en bok som du har lånat av en vän, så bör du köpa en ny till honom.

2. Tacksamhetsplikter. Detta är plikter som vilar på andras tidigare handlingar, dvs. tjänster som de har gjort någon. Om någon har hjälpt dig, så bör du tacka henne för hjälpen.

3. Rättviseplikter. Dessa plikter vilar på den faktiska eller möjliga fördelningen av någonting som är gott, t.ex. njutning eller lycka (eller medlen till dessa). Vi har en prima facie plikt att motverka orättvisa fördelningar, och se till att det goda (särskilt lycka), om möjligt, distribueras rättvist i enlighet med förtjänst.

4. Välvillighetsplikter. Detta är plikter som vilar på det faktum att det finns andra varelser i världen vars situation eller villkor vi kan förbättra med avseende på dygd, kunskap (intelligens) eller njutning. Om vi kan hjälpa någon att bli mer dygdig, så bör vi göra det. Om vi kan lära någon annan någonting, så har vi en prima facie plikt att göra det. Om vi kan bidra till att göra någon annans liv mer njutbart, så bör vi göra det. Med andra ord, om vi kan göra något gott för någon annan, så har vi en prima facie plikt att göra det.

5. Själv-förverkligande plikter. Vi har inte enbart plikter gentemot andra, enligt Ross, utan även mot oss själva. Självförverkligandeplikter vilar på det faktum att vi kan förbättra vår egen situation med avseende på dygd eller kunskap (intelligens). Vi har en prima facie plikt att utveckla oss själva moraliskt och att lära oss mer.

6. Plikten (plikterna) att inte skada andra. Denna plikt, eller dessa plikter, bör skiljas från välvillighetsplikterna enligt Ross. Det är möjligt att inte skada andra, samtidigt som man inte gör någonting aktivt för att hjälpa dem. Plikten utgör första steget på vägen till välvillighetsplikterna. Enligt föreskriften ifråga, bör du inte skada andra. Här följer några exempel på instanser av denna preskription eller kategori av preskriptioner: "du skall inte döda", "du skall inte begå äktenskapsbrott", "du skall inte stjäla", "du skall inte ljuga". Handlingar av dessa slag skadar andra och vi har därför en prima facie plikt att undvika dem.

Intuitionism och konflikter mellan prima facie plikter
Ross' teori kan tolkas som en form av intuitionism. Vi kan ha a priori (säker) kunskap om prima facie plikter, men inte om allt taget i beaktande plikter, enligt honom. Vi kan t.ex. med säkerhet veta att vi har en prima facie plikt att hålla våra löften och att inte skada andra. Denna insikt har sitt ursprung i ett slags intellektuell intuition, och de olika prima facie plikterna är självevidenta på samma sätt som matematiska axiom. Däremot kan vi inte a priori eller med säkerhet avgöra vad våra aktuella plikter är i olika konkreta situationer.

Det kan finnas genuina konflikter mellan prima facie plikter, men inte mellan allt taget i beaktande plikter, enligt Ross. Frågan är vad vi bör göra om vi befinner oss i en situation där olika prima facie plikter pekar i olika riktning. Vad har vi för aktuell plikt i en sådan situation? Enligt Ross finns det inga absoluta regler för hur de olika prima facie plikterna skall viktas. Allmänt gäller det emellertid att vi bör studera situationen noga och försöka avgöra vilka olika moraliskt relevanta egenskaper olika möjliga handlingar har. Det kan finnas en prima facie plikt som är viktigare än de andra. Ofta kan de olika prima facie plikterna viktas på följande sätt. Plikten att inte skada andra väger tyngst, därefter följer trohets- och gottgörelseplikter, samt tacksamhetsplikter. Den minst stringenta principen är ofta att producera så mycket gott som möjligt.

Det här innebär t.ex. att om man måste välja mellan att inte skada en viss person och hålla ett löfte, så bör man ofta välja att inte skada denna person. Om man måste välja mellan att hålla ett löfte eller göra något som är njutbart för någon annan, så bör man ofta välja att hålla sitt löfte. Om man måste välja mellan att gottgöra en viss person som man har behandlat orätt eller att göra något som är njutbart för någon annan, så bör man ofta välja att gottgöra den förra. Osv.

Det goda och värdefulla
Ordet "god" kan användas i flera olika betydelser enligt Ross. Det kan användas som ett attribut, som i uttrycken "en god läkare" och "en god bok", och det kan användas som ett predikat, som i den öppna satsen "x är god". I sin attributiva betydelse, tycks "god" kunna säga ungefär detsamma som "framgångsrik", "effektiv", "'bättre' än genomsnittet", "exemplarisk", "användbar (för något syfte)", eller "moraliskt excellent". Även i sin predikativa mening, tycks "god" kunna betyda olika saker, t.ex. "god i sitt slag", "användbar (för något ändamål)", och "njutbar".

Vi bör också skilja mellan flera olika former av godhet, såsom instrumentell godhet, intrinsikal godhet, och ultimat godhet. Något är instrumentellt gott om och endast om det är ett medel till någonting som är gott, och något är intrinsikalt gott om och endast om det är gott oberoende av vilka resultat det producerar. Ibland sägs det att om någonting är intrinsikalt gott, så skulle det vara gott även om ingenting annat existerade. Någonting är ultimat (eller helt och hållet) gott (gott för sin egen skull) om och endast om det är intrinsikalt gott och det antingen inte har några delar alls eller alla delar är intrinsikalt goda.

Intrinsikal godhet är en enkel, icke-relationell egenskap enligt Ross. Han kritiserar olika försök att definiera "(intrinsikalt) god" och "(intrinsikalt) gott". Vi kan t.ex. inte säga att någonting är (intrinsikalt) gott om och endast om det är ett objekt för någons intresse.

Även om vi inte kan definiera vad vi menar med (intrinsikal) godhet, så kan vi ha kunskap om vad som är och vad som inte är (intrinsikalt) gott. Vad är då (intrinsikalt) gott enligt Ross? Vad är (intrinsikalt) värdefullt? Även med avseende på vad som är (intrinsikalt) gott är Ross pluralist. Han nämner tre "enkla" (intrinsikala) värden: njutning, kunskap (intelligens, och även i en lägre grad riktig åsikt) och dygd (dygdiga handlingar och dispositioner). Dessutom menar han att det är bra om lyckan är rättvist fördelad, dvs. om den är fördelad i enlighet med förtjänst. Detta är en form av "komplex" (intrinsikal) godhet. Om man kan förbättra andras situation med avseende på njutning, kunskap eller dygd, så har man en prima facie plikt att göra det. Om man kan förbättra sin egen situation med avseende på kunskap eller dygd, så har man en prima facie plikt att göra det. Men, som vi redan har påpekat, är Ross teori inte en renodlad form av konsekvensetik. Det är inte alltid faktiskt rätt att maximera mängden värde i världen enligt honom, även om vi har en prima facie plikt att skapa så mycket intrinsikalt goda ting som möjligt.

Ross menar att det är svårt att avgöra hur de olika värdena förhåller sig till varandra. Han är emellertid benägen att tro att dygden är oändligt mycket mer värd än både njutning och kunskap, och att kunskapen är mycket mer värde än njutning. Att hävda att dygden är oändligt mycket mer värd än både njutning och kunskap innebär att ingen mängd njutning eller kunskap kan väga upp en förlust i dygd. Även om Ross anser att kunskapen är mycket mer värd än njutningen, så menar han att det vore paradoxalt att hävda att en liten mängd kunskap skulle väga tyngre än en mycket stor förlust av njutning.

I praktiken innebär detta att om vi måste välja mellan att bli mer dygdiga och att lära oss någonting, så bör vi ofta välja att bli mer dygdiga. Och om vi måste välja mellan att lära oss någonting och att uppleva njutning, så bör vi ofta välja att lära oss någonting. Självklart gäller det också att om vi måste välja mellan att bli mer dygdiga och att uppleva njutning, så bör vi ofta, kanske alltid, välja att bli mer dygdiga.

Det moraliskt goda
Ross skiljer mellan handlingar som är (moraliskt) riktiga (rätta) och handlingar som är moraliskt goda. En moraliskt god handling behöver inte vara riktig, och en riktig handling behöver inte vara moraliskt god. En moraliskt riktig handling är riktig i kraft av denna handlings natur, inte i kraft av de motiv som ligger bakom den. Godheten hos en moraliskt god handling beror emellertid på motivationen bakom handlingen.

Handlingar som har sitt upphov i en önskan att göra det rätta eller skapa något gott eller producera någon njutning eller hindra någon smärta för någon annan är moraliskt goda enligt Ross. Den högsta formen av moralisk godhet är önskan att göra sin plikt.

Daniel Rönnedal 2017

Till toppen