Moore, George Edward 1873-1958

Biografi
Engelsk filosof. Började 1892 studera klassisk filologi i Cambridge, men övergick senare till filosofi. Lärde under denna tid känna Russell. Tog examen 1896. 1898 fick han en sexårig anställning vid Cambridge, efter att ha skrivit en avhandling om Kants etik. Var tidigt påverkad av de brittiska idealisterna, men argumenterade senare emot dem. 1903 publicerades "The Refutation of Idealism" och Principia Ethica. Från 1911 var han föreläsare i Cambridge. 1912 utkom Ethics, 1922 Philosophical Studies (en essäsamling) och 1925 A Defense of Common Sense. 1925-39 var han professor i Cambridge. 1953 utgavs Some Main Problems of Philosophy, som var en föreläsningsserie från 1910-11. Moore var också redaktör för tidskriften Mind 1921-47.

Kunskapsteori
Moore intar en common sense attityd inom kunskapsteorin. Han menar att våra vardagliga antaganden i stort sett är riktiga. Om en filosofisk trosföreställning strider mot grundläggande common sense uppfattningar, så vet vi att den måste vara falsk, oavsett hur väl etablerad den är.

Moore försöker inte ge någon definition av vilka trosföreställningar som ingår i common sense, kanske menar han att det är omöjligt att exakt avgränsa våra vardagliga uppfattningar från våra övriga trosföreställningar. Han nämner dock ett antal truismer som exempel på common sense uppfattningar. Han menar t.ex. att vi med säkerhet vet att vi har kroppar som föddes vid en bestämd tidpunkt i det förflutna och som alltsedan dess har befunnit sig nära jordens yta, att vi är mänskliga varelser som har haft många olika upplevelser av många olika slag, att många andra mänskliga kroppar som levt på jorden har tillhört människor som haft många olika upplevelser av olika slag och att det existerar många andra föremål som har form och storlek i tre dimensioner.

Moore använder denna common sense filosofi för att argumentera emot olika skeptiska uppfattningar, uppfattningar som hävdar att vi t.ex. inte kan veta att de uppräknade truismerna är sanna. Ofta tycks han acceptera common sense filosofin och förkasta skepticismen utan argument, men kanske kan man urskilja bl.a. följande skäl för hans uppfattning.

Moore menar att skeptikern i någon mening är självmotsägande eller inkoherent. Han menar t.ex. att skeptikern inte kan argumentera för sin slutsats utan att anta att han har kunskap om de premisser som han använder sig av i sina skeptiska argument.

Låt oss undersöka påståendet att materiella ting inte existerar och påståendet att vi vet att materiella föremål inte existerar.

Påståendet att materiella ting inte existerar är i någon mening självmotsägande, eftersom det måste hävdas av en person. Men en person är en varelse med en kropp, vilket innebär att påståendet för att kunna hävdas, måste vara falskt.

På liknande sätt förhåller det sig med påståendet att vi vet att det inte finns materiella kroppar. Det förutsätter att den filosof som hävdar det vet att det finns andra personer som inte vet att det finns materiella ting. Men eftersom en person är en varelse med en kropp, medför detta att filosofen hävdar att han både vet och inte vet att det finns materiella kroppar.

Sannolikt menar Moore att detsamma gäller för övriga truismer. Den som förnekar någon common sense uppfattning gör sig skyldig till en form av självmotsägelse.

Etik
Enligt Moore finns det tre väsentliga, etiska frågeställningar, som var och en svarar mot en del av moralfilosofin. För det första: vad betyder ordet "god"? för det andra: vad är gott i sig självt? och för det tredje: vad bör vi göra? Den praktiska etiken sysslar med den tredje frågan och etiken i huvudsak med den första.

Etiken handlar i första hand om egenskapen godhet, den egenskap som ordet "god" eller "gott" refererar till och måste undersöka sanningen hos alla påståenden som handlar om denna egenskap. Godheten är enligt Moore enkel och odefinierbar och den kan varken reduceras till, eller förklaras i termer av någonting annat. Inget försök att definiera "gott" har lyckats.

Praktisk etik handlar om vad som är gott som medel, dvs. vilka ting som är relaterade som orsaker till det som är gott i sig och är därmed en form av empirisk undersökning. Praktisk etik handlar om vad vi bör göra. En handling är en plikt om och endast om den åstadkommer mer gott i världen än varje alternativ handling och Moore kan därmed tolkas som en teleolog. Han menar att det enbart är handlingens konsekvenser som är avgörande för dess moraliska värde. I praktiken är det dock mycket svårt att veta vilket av alla möjliga handlingsalternativ i en given situation som kommer att leda till att den största möjliga mängden av det goda realiseras.

För att avgöra om någonting har ett intrinsikalt värde, dvs. om det är gott i sig självt, bör man försöka föreställa sig det helt isolerat, dvs. man bör försöka tänka bort allt annat som existerar, varpå man bör försöka uppskatta dess värde. Gör man detta är det möjligt att avgöra om det är gott i sig självt eller inte, dvs. om det är gott oberoende av allt annat.

Det finns en stor mängd ting som är intrinsikalt goda eller onda, enligt Moore. De enklaste av dem är, med undantag för medvetenheten om smärta, högst komplexa helheter, sammansatta av delar med litet eller inget värde i sig själva. Alla involverar medvetenhet om ett objekt, som oftast självt är högst komplext, och nästan alla involverar också en emotionell attityd till detta objekt. Allt, utom medvetenheten om smärta, som är gott eller ont i sig är därför helheter som består av en kognition och en emotion riktad mot ett objekt. Värdet hos en helhet är inte alltid identiskt med summan av värdet hos helhetens delar.

Det finns tre grundläggande former av intrinsikala värden: oblandade goda, onda och blandade goda. Kärleken till sköna ting eller till goda personer är oblandat gott. Kärleken till det som är ont eller fult, hatet till det som är gott eller vackert och medvetenheten om smärta är ont. Om någonting gott inkluderar något element som är ont eller fult, är det blandat gott.

Moore kritiserar också en mängd olika etiska ståndpunkter, främst olika metafysiska och naturalistiska uppfattningar om moralen. Han diskuterar flera olika argument emot dessa, och menar att de gör sig skyldiga till det naturalistiska felslutet.

Hans kritik riktar sig mot alla teorier som försöker definiera "gott" i termer av någonting annat. Godheten är en enkel, odefinierbar, icke-naturlig egenskap. Det här visas genom att frågan "Är godheten den och den egenskapen?" alltid är en öppen fråga. Det är t.ex. en helt annan sak att fråga om det goda är det nyttiga än att fråga om det goda är det goda. Den första frågan är meningsfull på ett sätt som den andra frågan inte är. Men om "gott" betydde "nyttig" skulle den inte vara det, den skulle mer likna den andra frågan. På samma sätt förhåller det sig med alla försök att definiera "gott" i termer av någonting annat.

Moore är kognitivist, vilket innebär att han menar att moraliska påståenden är sanna eller falska. Han är också intuitionist i en viss mening. Etikens fundamentala principer är självevidenta och kan inte bevisas.

Moraliska lagar är propositioner som påstår att vissa typer av handlingar kommer att ha goda effekter.