Foot, Philippa R. 1920-2010

Biografi
Philippa Ruth Foot (född Bosanquet) var en brittisk filosof som föddes den 3 oktober 1920 i Owston Ferry, Lincolnshire, som dotter till Ester Cleveland och William Bosanquet. Hon växte upp i Kirkleatham, i North Yorkshire. Foot studerade filosofi, politik och ekonomi vid Somerville College, Oxford, där hon tog en examen 1942. Under andra världskriget arbetade hon som forskare vid Royal Institute of International Affairs. Hon delade en tid en lägenhet med författaren och filosofen Iris Murdoch och var bekant med filosofen Elizabeth Anscombe. År 1945 gifte hon sig med historikern M. R. D. Foot; flera år senare slutade äktenskapet i skilsmässa. Foot började undervisa i filosofi vid Somerville 1947. Från 1969 var hon främst verksam i USA. Under många år fram till sin pensionering 1991 var hon professor i filosofi vid University of California, Los Angeles. Bland Foots arbeten kan nämnas Moral Beliefs (1958), The Problem of Abortion and the Doctrine of Double Effect (1967), Morality As a System of Hypothetical Imperatives (1972), Virtues and Vices and Other Essays in Moral Philosophy (1978), Natural Goodness (2001), Moral Dilemmas: And Other Topics in Moral Philosophy (2002). Många av Foots viktigaste uppsatser är samlade i Virtues and Vices och Moral Dilemmas. Foot dog den 3 oktober 2010.

Metaetik
Foot verkar inom metaetiken vilja försvara någon form av naturalism. Hon är kritisk mot de som menar att det finns ett gap mellan fakta och värden och att man aldrig kan sluta sig till några moraliska satser ur deskriptiva satser. Hon är kritisk också mot olika former av non-kognitivism, t.ex. emotivismen och preskriptivismen.

Enligt emotivismen används moraliska satser inte för att påstå att något är sant eller falskt utan för att uttrycka våra känslor. Att säga att rättvisa är en dygd är ungefär detsamma som att säga "Hurra för rättvisa!". Enligt preskriptivismen är moraliska satser ett slags imperativ snarare än ett slags påståendesatser. "Du bör inte ljuga" betyder ungefär samma sak som "Ljug inte!". Moraliska satser uttrycker attityder eller inställningar snarare än trosföreställningar. Men om non-kognitivismen vore sann, så skulle i princip vilka handlingar som helst kunna vara goda, vilket är absurt enligt Foot. Handlingen att knäppa händerna tre gånger i timmen skulle t.ex. kunna vara god. Alltså är non-kognitivismen inte sann.

Vi kan, enligt Foot, inte med rätta anse att vilka objekt som helst är goda. Moraliska trosföreställningar liknar t.ex. trosföreställningen att någonting är farligt. Endast ting som är skadliga för oss är farliga. Och huruvida någonting är skadligt eller inte för oss är ett objektivt faktum. Därför kan vi inte anta att vilka ting som helst är farliga bara därför att de framkallar vissa känslor eller attityder. Det råder en "intern relation" mellan tanken att något är skadligt och denna tankes objekt. På liknande sätt är det ett objektivt faktum att vi i allmänhet behöver dygder såsom mod och måttfullhet för att kunna leva goda liv och uppfylla våra önskningar. Moraliska satser kan alltså vara sanna eller falska och de används inte bara för att uttrycka våra känslor eller attityder.

Etik
Foot är en s.k. dygdetiker: "en sund moralfilosofi bör starta med en teori om dygderna och lasterna". Hon fokuserar mer på goda karaktärsdrag än på enskilda handlingar och regler och moraliska plikter. Dygderna, t.ex. vishet, rättvisa, måttfullhet, mod, kärlek och hopp, är karaktärsdrag som vi behöver för att leva väl. Moral handlar om vad som är nyttigt och skadligt, om vad som av naturen är gynnsamt eller ogynnsamt för oss, och om vad vi behöver för att leva ett gott liv. Dygderna är kopplade till viljan och de handlar om sådant som är svårt att göra. Om det aldrig vore besvärligt för oss att vara måttfulla, så skulle måttfullhet inte vara en dygd. Om vi aldrig vore rädda för att göra det rätta, så skulle mod inte vara en dygd. Att dygderna är kopplade till viljan innebär att det är viljan snarare än t.ex. kroppen eller intellektet som är god hos en dygdig människa. Dygderna behövs därför att den mänskliga naturen, våra känslor och begär, ibland riskerar att leda oss i fel riktning. De är nyttiga inte bara för andra utan också för oss själva.

Foot medger att vishet kan betraktas som är en intellektuell och inte en moralisk dygd. Men visheten har ändå flera kopplingar till viljan. Visheten innefattar kunskapen om vad som är värdefullt och vad som är trivialt och kunskap om medlen till det som är värdefullt.

Det är enligt Foot uppenbart att vi behöver mod och måttfullhet för att leva goda liv. Men det är inte på samma sätt uppenbart att vi behöver vara rättvisa. Så är rättvisa en dygd? Och varför skall man vara rättvis? Frågorna är meningsfulla och det är inte självklart hur de bör besvaras. Om det skulle vara sant att det inte ligger i individens eget intresse att vara rättvis, så skulle vi inte ha några goda (objektiva) skäl att vara rättvisa. Men Foot menar att det ligger i individens eget intresse. Det är nästan omöjligt att vara orättvis och leva ett gott liv. Man skulle inte kunna samarbeta med andra, eftersom de inte skulle lita på en. Man skulle vara tvungen att försöka dölja sin sanna natur, det skulle vara kostsamt och man skulle ständigt behöva vara rädd för att avslöjas. Om du behandlar andra rättvist kommer de i regel att behandla dig rättvist. Det kan finnas enskilda situationer då det lönar sig att vara orättvis, men i allmänhet och i det långa loppet tjänar individen själv på att vara rättvis. Rättvisa är därför en dygd och det goda, det dygdiga, det förnuftiga och det lyckliga livet är i någon mening ett och samma liv.

Daniel Rönnedal 2013.

Till toppen