Anscombe, G. E. M. 1919-2001

Biografi
Gertrude Elizabeth Margaret Anscombe föddes i Limerick, Irland, den 18 mars 1919, som dotter till Allen Wells Anscombe och Gertrude Elizabeth Anscombe (född Thomas). Vid tiden för hennes födelse tjänstgjorde hennes far i den brittiska armén. Familjen återvände senare till England där fadern återupptog en karriär inom utbildningsväsendet. Anscombe studerade i Oxford där hon tog en examen 1941. 1942 flyttade hon till Cambridge och 1946 fick hon ett forskningsstipendium vid Somerville College i Oxford. Mellan 1970 och 1986 var hon professor i filosofi i Cambridge, på Wittgensteins gamla professur. Anscombe träffade filosofen Peter Geach i Oxford 1938. År 1941 gifte de sig. Paret fick tre söner och fyra döttrar. Anscombe var lärjunge till och nära vän med filosofen Ludwig Wittgenstein. Efter Wittgensteins död utsågs Anscombe tillsammans med Georg Henrik von Wright till Wittgensteins litteräre testamentsexekutor. Anscombe översatte Wittgensteins Filosofiska Undersökningar (1953), och skrev en introduktion till Tractatus (1959). Hon bidrog även till att publicera Wittgensteins senare arbeten, t.ex. Zettel, och översatte ett antal av hans andra verk. Anscombe omvändes till den romerska katolicismen redan som tonåring och tycks ha hållit fast vid sin tro livet ut. Bland Anscombs arbeten kan bl.a. följande nämnas: Intention (1957), Modern Moral Philosophy (1958), och Causality and Determination (1971). Anscombs viktigaste uppsatser finns samlade i följande volymer: From Parmenides to Wittgenstein (The Collected Philosophical Papers of G. E. M. Anscombe, Volume 1) (1981), Metaphysics and the Philosophy of Mind (The Collected Philosophical Papers of G. E. M. Anscombe, Volume 2) (1981), Ethics, Religion and Politics (The Collected Philosophical Papers of G. E. M. Anscombe, Volume 3) (1981), Human Life, Action, and Ethics (St. Andrews Studies in Philosophy and Public Affairs, Volume IV) (2005). Anscombe dog i Cambridge den 5 januari 2001.

Kausalitet
Kausalitetsrelationen är en nödvändig relation och det råder en konstant förbindelse mellan orsaker och verkningar. Det är i alla fall två satser som ofta hävdas eller antas i diskussioner om kausalitetsbegreppet. Att kausalitetsrelationen är nödvändig innebär att A orsakar B endast om det är nödvändigt att B inträffar om A inträffar. Att det råder en konstant förbindelse mellan orsaker och verkningar innebär att A orsakar B endast om alla händelser av typ A alltid åtföljs av händelser av typ B. Detta gäller åtminstone i de situationer där det inte finns någon motverkande orsak. Anscombe ifrågasätter dessa klassiska antaganden. Det finns enligt henne orsaksrelationer som inte är nödvändiga. Det är möjligt att A orsakar B trots att det inte är nödvändigt att B inträffar om A inträffar.

Följande scenario är ett exempel på en icke-nödvändig orsak. En bomb är kopplad till en Geigermätare. Bomben kommer att detonera om mätaren visar ett visst resultat. Huruvida den kommer att göra det eller inte är inte determinerat, för mätaren är placerade nära ett radioaktivt material som gör att det är möjligt att den kommer att visa detta resultat och att det är möjligt att den inte kommer att göra det. Om bomben detonerar, kan vi likväl säga att denna händelse orsakades av Geigermätarens utslag.

En annan vanlig uppfattning om kausala relationer är att man inte kan observera kausala relationer i enskilda fall. Anscombe ifrågasätter även denna uppfattning. Vi kan ofta observera sådana relationer i enskilda fall, t.ex. att någon drack upp ett glas mjölk, att hunden gav ifrån sig ett konstigt ljud, eller att ett ting gick sönder.

Intention eller avsikt
Anscombe är intresserad av vad vi menar med ordet "intention" eller "avsikt". Enligt Anscombe förekommer detta ord i åtminstone tre olika typer av konstruktioner. För det första kan vi tala om intentioner eller avsikter; för det andra kan vi tala om avsiktligt handlande; och för det tredje kan vi tala om med vilken avsikt vi gör någonting.

När vi säger att vi skall göra någonting så kan det antingen vara en förutsägelse eller ett uttryck för en intention. Ofta är det ett uttryck för en intention. Om någon t.ex. säger att hon skall ta en promenad imorgon, så tolkar vi det vanligtvis som att hon avser att ta en promenad, och inte som att hon gör en förutsägelse om vad hon kommer att göra imorgon. Om någon däremot säger att hon kommer att bli sjuk imorgon, så tolkar vi det i regel som en förutsägelse. Att ta en promenad är en avsiktlig handling, men att bli sjuk är det inte.

Vad kännetecknar en avsiktlig handling? Ett kännetecken är att frågan "Varför?" i en särskild mening kan appliceras på sådana handlingar. Svaret ger ett skäl för handling. Frågan "Varför skall du ta en promenad imorgon?" är meningsfull på ett annat sätt än "Varför skall du bli sjuk imorgon?". Svaret på den första frågan skulle t.ex. kunna vara: "Därför att det är bra för hälsan". Skäl för handlingar är inte detsamma som orsaker, enligt Anscombe. Det är en stor skillnad mellan att råka slå ned en kaffekopp från bordet och att avsiktligt göra det.

En handling kan ha många olika beskrivningar. En handling kan vara avsiktlig under vissa beskrivningar men inte under andra. Handlingen att såga en planka kan också beskrivas som handlingen att föra oväsen. Men avsikten med handlingen behöver inte vara att föra oväsen. Detta kan ha vissa moralfilosofiska implikationer eftersom det i första hand är avsiktliga handlingar som brukar tillskrivas moraliska egenskaper enligt Anscombe.

Etik
Anscombe är kritisk till flera olika moderna etiska teorier, däribland utilitarismen, Kantiansk pliktetik och olika former av kontraktsteorier.

Ett generellt problem med alla dessa teorier är att de bygger på en legalistisk syn på moralen. De handlar om vad som är en moralisk plikt och vad som inte är en moralisk plikt, om vad som är moraliskt rätt och fel. De tycks förutsätta att det finns någon som förbjuder, påbjuder och tillåter olika typer av handlingar. Historiskt sett har de sitt ursprung i en religiös världsbild där moraliska normer antas ha sin grund i gudomliga befallningar. Utan denna grund blir hela detta språkbruk meningslöst.

Enligt utilitarismen bestäms en handlings moraliska värde enbart av dess konsekvenser. En handling är en moralisk plikt om och endast om den har bättre konsekvenser än varje alternativ; en handling är moraliskt riktigt om och endast om den har minst lika bra konsekvenser som varje alternativ; och en handling är moraliskt förbjuden om och endast om den inte är moraliskt riktig. Hedonistiska utilitarister menar att det enda som har positivt värde är lycka eller njutning och att det enda som har negativt värde är lidande eller smärta. Detta medför att det skulle kunna vara moraliskt riktigt att straffa eller döda oskyldiga människor, något Anscombe anser är absurt. Det finns enligt Anscombe vissa handlingar som är moraliskt förkastliga oavsett konsekvenserna: ändamålen helgar inte medlen, enligt henne. Utilitarismen är därför inte en tillfredsställande teori. Den tar inte heller hänsyn till att det kan finnas bakåtblickande skäl och det är oklart vad som egentligen menas med "lycka" eller "njutning".

Den Kantianska pliktetiken bygger på idén att varje individ är en lagstiftare för sig själv. Vi skapar så att säga själva våra egna lagar och vi väljer om vi skall följa dem eller inte. Om lagarna är konsistenta och universaliserbara är de moraliska. Enligt Kant bör vi göra det rätta för det rättas skull och vi bör handla av plikt, inte endast i enlighet med plikten. Men denna idé är inkoherent enligt Anscombe. Vi stiftar inte lagar för oss själva på detta sätt. Lagstiftaren måste alltid ha en överlägsen makt - annars kan vi inte tala om "lagstiftning". Kantianer bortser ofta från att en handling kan beskrivas på många olika sätt. En lögn är inte bara en "lögn" utan också en "lögn i de och de omständigheterna". Regeln om universaliserbara maximer är oanvändbar om vi inte först har stipulerat vad som skall räknas som en relevant beskrivning av en handling för att kunna konstruera en maxim för den.

Enligt olika kontraktsteorier bygger moralen på ett kontrakt mellan människor. Vi kommer överens om att följa vissa lagar och regler därför att det gynnar alla. Jag går t.ex. med på att inte stjäla från dig i utbyte mot att du inte stjäl från mig. Men ett kontrakt är endast giltigt om man ingår det medvetet och frivilligt och vi har aldrig ingått något moraliskt kontrakt medvetet och frivilligt. Ingen etisk kontraktsteori är därför rimlig enligt Anscombe.

De populäraste moderna etiska teorierna är därmed inte tillfredsställande enligt Anscombe. Det är emellertid inte helt klart vad man bör anta i deras ställe. Anscombe tycks mena att det för närvarande inte finns något acceptabelt alternativ, samtidigt som hon tycks förespråka en återgång till någon form av dygdetik av det slag som Aristoteles omfattar. Vi bör, om möjligt, ge upp talet om moraliska plikter o.dyl. och fokusera mer på vad som kännetecknar en dygd och en dygdig människa och vad som behövs för att leva ett blomstrande liv, än på konsekvenserna av enskilda handlingar och olika moraliska regler och lagar. Klart är att hon menar att en tillfredsställande etik måste bygga på en adekvat filosofisk psykologi, där man klargör begrepp såsom intention, behov, begär, njutning, handling, den mänskliga naturen, dygd, mänsklig blomstring etc.

Daniel Rönnedal 2013.

Till toppen